Psalm 31

Bön om räddning undan förföljare

För sångmästaren, en psalm av David.

Till dig, Herre, flyr jag,
    låt mig aldrig komma på skam,
befria mig genom din rättfärdighet.
Vänd ditt öra till mig,
    skynda till min räddning!
Var en fast klippa för mig,
    en borg till min frälsning.
Ty du är min klippa och min borg,
du skall leda och föra mig för ditt namns skull.
Drag mig ur det nät som de lagt ut för mig,
ty du är mitt värn.
I din hand överlämnar jag min ande.
Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud.

Jag hatar dem som håller sig till värdelösa och förgängliga avgudar,
jag förtröstar på Herren.
Jag vill jubla och vara glad över din nåd,
ty du ser till mitt lidande,
    du tar vård om min själ i nöden
och överlämnar mig inte i fiendens hand.
Du ställer mina fötter på rymlig plats.

10 Var mig nådig, Herre, ty jag är i nöd.
Av sorg förtärs mitt öga, min själ och min kropp.
11 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse, mina år i suckan.
Min kraft är bruten genom min missgärning,
mina ben förtvinar.
12 För alla mina fienders skull har jag blivit till smälek
för mina grannar
    och till skräck för dem som känner mig.
De som ser mig på gatan flyr undan för mig.
13 Jag är glömd, borta ur deras hjärtan
som vore jag död,
    jag har blivit som ett krossat kärl.
14 Jag hör många förtala mig,
    skräck råder runt omkring.
De rådslår med varandra mot mig
    och smider planer för att ta mitt liv.

15 Men jag förtröstar på dig, Herre,
    jag säger: "Du är min Gud."
16 Min tid står i dina händer,
    rädda mig från mina fienders hand,
från dem som förföljer mig.
17 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare,
fräls mig genom din nåd.
18 Herre, låt mig inte komma på skam,
ty jag ropar till dig.
    Låt de ogudaktiga komma på skam,
låt dem tystna i dödsriket.
19 Låt deras lögnaktiga läppar förstummas,
de som talar övermodigt mot den rättfärdige,
med högmod och förakt.

20 Hur stor är inte din godhet,
    som du förvarar åt dem som fruktar dig
och som du i människors åsyn
    visar dem som flyr till dig.
21 Du tar dem i ditt ansiktes beskydd
mot människors sammansvärjning.
    Du gömmer dem i din hydda
undan elaka tungor.

22 Välsignad vare Herren,
    ty han har visat mig sin underbara nåd
i en belägrad stad.
23 Jag sade i min ångest:
    "Jag är bortdriven från dina ögon."
Men du hörde mina böners ljud,
    när jag ropade till dig.

24 Älska Herren, alla ni hans fromma.
Herren bevarar de trogna,
    men den som handlar högmodigt
vedergäller han i fullt mått.
25 Var starka och frimodiga i era hjärtan,
alla ni som hoppas på Herren!

31 För sångmästaren; en psalm av David.

Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

10 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

11 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

12 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

13 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

14 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

15 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»

16 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

17 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

18 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket.

19 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

20 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

21 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

22 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

23 Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

24 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

25 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.

Prayer and Praise for Deliverance from Enemies

To the choirmaster. A Psalm of David.

31 In thee, O Lord, do I seek refuge;
    let me never be put to shame;
    in thy righteousness deliver me!
Incline thy ear to me,
    rescue me speedily!
Be thou a rock of refuge for me,
    a strong fortress to save me!

Yea, thou art my rock and my fortress;
    for thy name’s sake lead me and guide me,
take me out of the net which is hidden for me,
    for thou art my refuge.
Into thy hand I commit my spirit;
    thou hast redeemed me, O Lord, faithful God.

Thou hatest[a] those who pay regard to vain idols;
    but I trust in the Lord.
I will rejoice and be glad for thy steadfast love,
    because thou hast seen my affliction,
    thou hast taken heed of my adversities,
and hast not delivered me into the hand of the enemy;
    thou hast set my feet in a broad place.

Be gracious to me, O Lord, for I am in distress;
    my eye is wasted from grief,
    my soul and my body also.
10 For my life is spent with sorrow,
    and my years with sighing;
my strength fails because of my misery,[b]
    and my bones waste away.

11 I am the scorn of all my adversaries,
    a horror[c] to my neighbors,
an object of dread to my acquaintances;
    those who see me in the street flee from me.
12 I have passed out of mind like one who is dead;
    I have become like a broken vessel.
13 Yea, I hear the whispering of many—
    terror on every side!—
as they scheme together against me,
    as they plot to take my life.

14 But I trust in thee, O Lord,
    I say, “Thou art my God.”
15 My times are in thy hand;
    deliver me from the hand of my enemies and persecutors!
16 Let thy face shine on thy servant;
    save me in thy steadfast love!
17 Let me not be put to shame, O Lord,
    for I call on thee;
let the wicked be put to shame,
    let them go dumbfounded to Sheol.
18 Let the lying lips be dumb,
    which speak insolently against the righteous
    in pride and contempt.

19 O how abundant is thy goodness,
    which thou hast laid up for those who fear thee,
and wrought for those who take refuge in thee,
    in the sight of the sons of men!
20 In the covert of thy presence thou hidest them
    from the plots of men;
thou holdest them safe under thy shelter
    from the strife of tongues.

21 Blessed be the Lord,
    for he has wondrously shown his steadfast love to me
    when I was beset as in a besieged city.
22 I had said in my alarm,
    “I am driven far[d] from thy sight.”
But thou didst hear my supplications,
    when I cried to thee for help.

23 Love the Lord, all you his saints!
    The Lord preserves the faithful,
    but abundantly requites him who acts haughtily.
24 Be strong, and let your heart take courage,
    all you who wait for the Lord!

Footnotes

  1. Psalm 31:6 With one Heb Ms Gk Syr Jerome: Heb I hate
  2. Psalm 31:10 Gk Syr: Heb iniquity
  3. Psalm 31:11 Cn: Heb exceedingly
  4. Psalm 31:22 Another reading is cut off