Add parallel Print Page Options

Jag ropar till Herren,
    och han hör mig från sitt heliga berg. Séla

Read full chapter

En bön om räddning från dem som kommer med falska anklagelser

120 En vallfartssång.[a]

I min nöd ropade jag till Herren,
    och han svarade mig.

Read full chapter

Footnotes

  1. 120:1 Betyder en sång medan man går uppåt, dvs. uppför bergen mot Jerusalem för de stora religiösa högtiderna.

”I min nöd ropade jag till Herren,
    och han svarade mig.
Från dödsrikets djup ropade jag på hjälp,
    och du hörde mitt rop.
Du kastade mig i djupet,
    mitt i havet.
    Strömmarna omgav mig,
alla dina bränningar och vågor
    svepte över mig.
Då tänkte jag: ’Jag har fördrivits från dig.
    Får jag någonsin mer se ditt heliga tempel?’
Vattnen omslöt mig ända upp till min strupe,
    djupet omgav mig,
    och sjögräs snodde sig runt mitt huvud.

Jag sjönk ända till foten av bergen.
    Jordens bommar reglades
bakom mig för evigt.
    Men du förde mig upp ur graven
och gav mig liv, Herre, min Gud.

När mitt liv tynade bort
    tänkte jag på Herren,
och min bön gick till dig
    i ditt heliga tempel.

De som håller sig till meningslösa avgudar
    överger den nåd de fått.
10 Men med lovsång vill jag offra till dig
    och hålla mina löften.
Räddningen kommer från Herren.”

11 Då gav Herren fisken en befallning, och den spydde upp Jona på land.

Read full chapter