² Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?
    Min räddning förblir långt borta,
    hur förtvivlat jag än ropar.
³ Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte,
    på natten, men jag får ingen ro,
⁴ och ändå är du den Helige,
    till vars tron Israels lovsång stiger.
⁵ Våra fäder satte sin tillit till dig,
    de förtröstade på dig,
    och du befriade dem.
⁶ De ropade till dig och blev räddade.
    De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna.

⁷ Men jag är en mask och inte en människa,
    hånad av människor
    och föraktad av folket.
⁸ Alla som ser mig hånar mig,
    de hånskrattar åt mig
    och skakar på huvudet.
⁹ ”Han förlitar ju sig på Herren,
    låt nu Herren gripa in och befria honom,
eftersom han älskar honom!”

¹⁰ Herre, du hjälpte mig ut ur min mors liv,
    du lät mig vila tryggt vid min mors bröst.
¹¹ Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig,
    sedan jag föddes har du varit min Gud.

¹² Var inte långt borta från mig
    när jag är i nöd
    och ingen finns som hjälper.

¹³ Tjurar i mängd omger mig,
    Bashans tjurar omringar mig.
¹⁴ De kommer mot mig med öppna gap
    som rovlystna, rytande lejon.
¹⁵ Jag hälls ut som vatten,
    och alla mina ben är ur led.
Mitt hjärta är som vax,
    det smälter i mitt inre.
¹⁶ Min styrka har torkat ihop som en lerskärva.
    Min tunga klibbar fast i gommen,
    och du lägger mig i dödens stoft.
¹⁷ Hundar omger mig,
    en hop onda män omringar mig.
    De har genomborrat^[c] mina händer och fötter,
¹⁸ och jag kan räkna varje ben i min kropp.
    De ser och stirrar på mig.
¹⁹ De delar mina kläder mellan sig,
    och kastar lott om min klädnad.

²⁰ Herre, var inte så långt borta,
    du, min styrka, skynda dig och hjälp mig!
²¹ Rädda mig från svärdet,
    mitt dyrbara liv från hundarnas våld!
²² Rädda mig från lejonens gap
    och från vildoxarnas horn.
        Du svarar mig.^[d]

²³ Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder.
    Jag ska prisa dig mitt i församlingen.
²⁴ Ni som fruktar Herren, prisa honom,
    ära honom, ni ättlingar till Jakob!
    Bäva för honom, Israels ätt!
²⁵ Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände,
    han har inte dolt sitt ansikte för honom,
    utan hört hans rop om hjälp.

²⁶ Från dig kommer min lovsång
    i den stora församlingen,
jag ska uppfylla mina löften
    inför dem som fruktar dig.
²⁷ De ödmjuka ska äta och bli mätta.
    De som söker Herren ska prisa honom.
    Må ni få livsmod för evigt!
²⁸ Hela jorden ska minnas det och återvända till Herren,
    alla folk och stammar ska tillbe honom.
²⁹ Herren tillhör riket
    och han regerar över folken.

³⁰ Jordens alla rika ska tillbe honom,
    böja knä inför honom,
alla de som sänks ner i stoftet,
    de som inte kan hålla sig själva vid liv.^[e]
31 De efterkommande ska också tjäna honom,
    och de ska få höra om Herren.
³² De ska komma och förkunna hans rättfärdighet
    för folk som ännu inte är födda,
för detta har han gjort.