42 De ropade, men där fanns ingen räddare,
till Herren, men han svarade dem inte.
43 Jag stötte sönder dem till stoft för vinden,
jag kastade ut dem som smuts på gatan.

44 Du räddade mig ur folkets strider,
du satte mig till ett huvud för hednafolk,
folkslag som jag inte kände blev mina tjänare.

Read full chapter