¹¹ Mina ögon är utmattade av gråt,
    mitt inre är i uppror.
Min livskraft är uttömd,
    för mitt folk går under.
Barn och spädbarn tynar bort
    på stadens gator.

¹² De frågar sina mödrar
    var bröd och vin finns,
och de segnar ner
    likt sårade på gatorna i staden,
de ger upp andan
    i sina mödrars armar.

¹³ Vad ska jag säga om dig?
    Vad kan jag jämföra dig med, dotter Jerusalem?
Vad ska jag likna dig vid, du jungfru Sion,
    för att trösta dig?
Din skada är ändlös som havet.
    Vem kan bota dig?

¹⁴ Dina profeter har sett syner för dig
    som varit falska och meningslösa.
De har inte pekat på din skuld
    för att du skulle kunna vända från din fångenskap.
Deras profetior har varit
    falska och förledande.

¹⁵ Alla som går vägen förbi
    klappar föraktfullt i händerna åt dig,
visslar och skakar på huvudet
    åt dotter Jerusalem:
”Skulle detta vara den stad som kallats
    den fulländade skönheten, hela jordens glädje?”

¹⁶ Alla dina fiender gapar åt dig.
    De gnisslar tänder och säger:
”Vi har förstört henne!
    Detta är dagen vi har väntat på,
och vi har levt för att se den!”

¹⁷ Herren har gjort som han har planerat.
    Han har fullföljt sitt ord,
det som han i forntiden beslöt.
    Han har rivit ner skoningslöst,
låtit dina fiender triumfera över dig
    och gett dina ovänner makten.

¹⁸ Ropa högt till Herren,
    klaga, dotter Sion,^[a]
låt dina tårar rinna som en flod,
    dag och natt.
Unna dig ingen ro,
    låt inte dina ögon vila.

¹⁹ Gå upp och ropa i natten,
    i början av nattväkterna,
utgjut ditt hjärta som vatten
    inför Herren!
Lyft dina händer upp mot honom
    för dina barns liv,
för de tynar bort av hunger
    i varje gathörn.

²⁰ ”Se, Herre, tänk på
    vem du behandlar så här!
Ska kvinnor äta sina barn,
    som de fött till livet?
Ska präster och profeter
    dödas i Herrens helgedom?

²¹ Unga och gamla ligger på marken,
    på gatorna,
mina unga män och kvinnor
    har fallit för svärdet.
Du har dödat dem på din vredes dag,
    du har slaktat dem skoningslöst.

²² Som till en högtidsfest
    inbjöd du förskräckelser från alla håll.
På Herrens vredes dag
    kunde ingen fly eller överleva.
Dem som jag burit och uppfostrat
    har fienden dödat.”