Add parallel Print Page Options

Om jag glömmer dig, Jerusalem,
    så låt min högra hand glömma att spela[a].
Låt min tunga fastna i gommen,
    om jag inte tänker på Jerusalem
som min största glädje.

Herre, tänk på Jerusalems dag,
    hur edoméerna ropade:
    ”Riv ner det! Jämna det med marken!”
Du Babylons dotter, du fördärvade,
    lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.
Lycklig är den som tar dina spädbarn
    och krossar dem mot klipporna.

Read full chapter

Footnotes

  1. 137:5 spela finns inte i grundtexten.