Psaltaren 109

Svenska Folkbibeln 2015

Min lovsångs Gud,
    var inte tyst,
^2 [b]för de öppnar sin gudlösa mun,
        sin falska mun mot mig.
    De talar mot mig
        med lögnaktig tunga.
³ Med hatiska ord
        omringar de mig,
    de strider mot mig utan orsak.
⁴ Som svar på min kärlek
        anklagar de mig,
    men jag ber.
^5 [c]De lönar gott med ont
    och min kärlek med hat.

^6 [d]Sätt en gudlös över honom,
    låt en åklagare^[e]
        stå på hans högra sida.^[f]
7 [g]När han ställs inför rätta,
    låt honom dömas skyldig
        och hans bön bli till synd.
^8 [h]Låt hans dagar bli få
    och en annan ta över hans ämbete.
^9 [i]Låt hans barn bli faderlösa
    och hans hustru änka.
^10 [j]Låt hans barn irra runt och tigga
    och söka sitt bröd
        långt från sina ödelagda hem.
¹¹ Låt ockraren
        få grepp om allt han äger
    och främlingar
        plundra hans egendom.
¹² Låt ingen visa barmhärtighet
        mot honom
    och ingen förbarma sig
        över hans faderlösa.
^13 [k]Låt hans ättlingar bli utrotade
    och hans namn utplånat
        i nästa släktled.
^14 [l]Låt hans fäders skuld
        bli ihågkommen inför Herren
    och hans mors synd inte utplånas,
^15 [m]låt dem alltid finnas inför Herren
    och låt minnet av dem utrotas
        från jorden.

¹⁶ Han hade ju ingen tanke
        på att vara barmhärtig,
    utan jagade den som var svag,
        fattig och bedrövad i hjärtat
            för att döda honom.
¹⁷ Han älskade förbannelse
        och den drabbade honom,
    han ville inte ha välsignelse
        och den flydde från honom.
¹⁸ Han bar förbannelse som sin dräkt,
    och den trängde in
        som vatten i hans inre
            och som olja i hans ben.
¹⁹ Låt den bli som hans mantel
        att svepa sig i,
    som ett bälte att ständigt
        spänna om sig.
²⁰ Detta är mina anklagares lön
        från Herren,
    till dem som talar ont mot min själ.

^21 [n]Men du, Herre min Herre,
        hjälp mig för ditt namns skull!
    Din nåd är god, rädda mig,
²² för jag är svag och fattig,
    mitt hjärta är genomborrat
        i mitt inre.
^23 [o]Jag försvinner som skuggan
        om kvällen,
    jag skakas bort som en gräshoppa.
²⁴ Mina knän vacklar av fasta,
    min kropp tappar sitt hull.
^25 [p]Jag har blivit till åtlöje för dem,
    de ser mig och skakar på huvudet.

²⁶ Hjälp mig, Herre min Gud!
    Fräls mig efter din nåd,
²⁷ så att de förstår att det är din hand,
    att du, Herre, har gjort det.
²⁸ De förbannar, men du välsignar.
    De reser sig men måste skämmas,
        och din tjänare gläds.
^29 [q]Låt mina anklagare
        bli klädda i vanära
    och svepta i sin skam
        som i en mantel.

^30 [r]Jag vill tacka Herren
        om och om igen med min mun
    och prisa honom bland de många,
^31 [s]för han står på den fattiges
        högra sida
    för att frälsa honom
        från dem som dömer hans själ.