Psalm 105

Herrens gärningar mot sitt folk

Tacka Herren, åkalla hans namn,
    gör hans gärningar kända bland folken!
Sjung till hans ära, lovprisa honom,
tala om alla hans under!
Beröm er av hans heliga namn!
    De som söker Herren må glädja sig av hjärtat.
Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
Tänk på de under han har gjort,
    på hans tecken och hans domslut,
ni Abrahams barn, hans tjänare,
    ni Jakobs söner, hans utvalda.

Han är Herren, vår Gud,
    över hela jorden når hans domar.
Han tänker för evigt på sitt förbund,
på det ord han påbjudit för tusen släkten,
på det förbund han slöt med Abraham
och på sin ed till Isak.
10 Han fastställde det för Jakob som en stadga,
för Israel som ett evigt förbund.
11 Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land,
det skall bli er arvedel.
12 Då var de en liten skara,
    de var få och främlingar i landet.

13 De vandrade från folk till folk,
    från ett land till ett annat.
14 Han tillät ingen att skada dem,
    han straffade kungar för deras skull:
15 Rör inte mina smorda,
    gör inte mina profeter något ont!
16 När han sände hungersnöd över landet
så att de led brist på bröd,
17 då sände han en man framför dem,
Josef som blev såld till slav.
18 Man slog hans fötter i bojor,
    i järn låg han bunden,
19 till den tid då hans ord uppfylldes
och Herrens tal bevisade hans oskuld.
20 Då släpptes han på kungens befallning,
folkens härskare gav honom fri.
21 Han satte honom till herre över sitt hus,
till att råda över allt han ägde,
22 för att binda hans furstar efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
23 Och Israel kom till Egypten,
    Jakob blev gäst i Hams land.
24 Herren gjorde sitt folk mycket fruktsamt
    och mäktigare än deras ovänner.
25 Han förvandlade deras hjärtan,
    så att de hatade hans folk
och handlade svekfullt mot hans tjänare.

26 Han sände Mose, sin tjänare,
    och Aron som han utvalt.
27 De gjorde hans tecken bland dem
    och under i Hams land.
28 Han sände mörker och allt blev mörkt,
och de stod inte emot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod
och deras fiskar dog.
30 Deras land vimlade av paddor,
    ända in i deras kungars kamrar.
31 Han befallde och svärmar av insekter kom,
mygg över hela deras land.
32 Han gav dem hagel i stället för regn
och sände eldslågor i landet.
33 Han slog ner deras vinstockar och fikonträd
och bröt sönder träden i landet.
34 Han befallde och gräshoppor kom
och gräsmaskar i oräknelig mängd.
35 De åt upp alla örter i landet,
    de åt upp grödan på marken.
36 Han slog allt förstfött i landet,
    förstlingen av deras livskraft.

37 Så förde han dem ut med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
38 Egyptierna gladde sig när de drog ut,
ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
39 Han bredde ut ett moln till skydd
    och en eld som lyste om natten.
40 De bad, och han lät vaktlar komma
och mättade dem med bröd från himlen.
41 Han öppnade klippan och vatten flödade,
det rann genom öknen som en ström.
42 Ty han tänkte på sitt heliga löfte
    till Abraham, sin tjänare.
43 Så förde han ut sitt folk med glädje,
sina utvalda med jubel.
44 Han gav hednafolkens länder åt dem,
det folken arbetat ihop fick de ärva,
45 för att de skulle hålla hans stadgar
och ta vara på hans undervisning.
    Halleluja!

105 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.

10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

11 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»

12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.

13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.

14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

15 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»

16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,

17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.

18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,

19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.

21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;

22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.

24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,

25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.

26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.

27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.

29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.

30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.

31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.

32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.

33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.

34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.

35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.

36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.

37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.

38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.

39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.

40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.

41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.

42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.

44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,

45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!

105 Deem graças ao Senhor e proclamem seu nome;
anunciem entre os povos o que ele tem feito.
Cantem a ele, sim, cantem louvores a ele;
falem a todos de suas maravilhas.
Exultem em seu santo nome,
alegrem-se todos que buscam o Senhor.
Busquem o Senhor e sua força,
busquem sua presença continuamente.
Lembrem-se das maravilhas que ele fez,
dos milagres que realizou e dos juízos que pronunciou,
vocês que são filhos de seu servo Abraão,
descendentes de Jacó, seus escolhidos.
Ele é o Senhor, nosso Deus;
vemos sua justiça em toda a terra.
Ele é fiel à sua aliança para sempre,
ao compromisso que firmou com mil gerações.
É a aliança que fez com Abraão,
o juramento que fez a Isaque.
10 Ele a confirmou a Jacó por decreto,
ao povo de Israel como aliança sem fim:
11 “Darei a vocês a terra de Canaã,
como a porção de sua herança”.

12 Assim declarou quando eles ainda eram poucos,
um punhado de estrangeiros em Canaã.
13 Vagaram de uma nação a outra,
de um reino a outro.
14 E, no entanto, não permitiu que ninguém os oprimisse
e, em seu favor, repreendeu reis:
15 “Não toquem em meu povo escolhido,[a]
não façam mal a meus profetas”.

16 Mandou vir fome sobre a terra de Canaã
e cortou a provisão de alimento.
17 Então enviou um homem adiante deles,
José, que foi vendido como escravo.
18 Feriram seus pés com correntes
e com ferros prenderam seu pescoço.
19 O Senhor pôs José à prova,
até chegar a hora de cumprir sua palavra.
20 O faraó mandou chamar José e o libertou;
o governante de nações lhe abriu a porta da prisão.
21 José foi encarregado do palácio real
e se tornou administrador de todos os seus bens.
22 Tinha toda a liberdade de instruir[b] os assistentes do faraó
e de ensinar os conselheiros da corte.

23 Então Israel chegou ao Egito;
Jacó viveu como estrangeiro na terra de Cam.
24 O Senhor multiplicou seu povo,
até que se tornaram mais numerosos que seus opressores.
25 Voltou os egípcios contra seu povo,
e eles tramaram contra os servos do Senhor.
26 Mas o Senhor enviou Moisés, seu servo,
e Arão, a quem havia escolhido.
27 Eles realizaram sinais entre os egípcios,
maravilhas na terra de Cam.
28 O Senhor cobriu o Egito com trevas,
pois desobedeceram[c] à ordem para deixar seu povo ir.
29 Transformou as águas em sangue
e matou os peixes.
30 Rãs infestaram a terra
e invadiram até os aposentos do rei.
31 Por sua ordem, moscas desceram sobre os egípcios,
e piolhos encheram todo o seu território.
32 Enviou-lhes granizo em lugar de chuva,
e relâmpagos faiscaram sobre a terra.
33 Destruiu as videiras e as figueiras
e despedaçou todas as árvores.
34 Por sua ordem, vieram enxames de gafanhotos,
incontáveis gafanhotos jovens.
35 Devoraram toda a vegetação da terra
e destruíram toda a plantação nos campos.
36 Depois, matou o filho mais velho de todos os lares egípcios,
a força e o orgulho de cada família.

37 Tirou seu povo do Egito cheio de prata e de ouro,
e ninguém das tribos de Israel sequer tropeçou.
38 Os egípcios se alegraram quando eles partiram,
pois muito os temiam.
39 O Senhor estendeu sobre o povo uma cobertura de nuvem
e lhe deu fogo para iluminar a escuridão.
40 Quando pediram carne, enviou codornas;
saciou sua fome com o pão do céu.
41 Partiu uma rocha, e jorrou água,
que correu como um rio pelo deserto.
42 Pois ele se lembrou da santa promessa
que havia feito a seu servo Abraão.
43 Tirou seu povo do Egito com alegria,
seus escolhidos, com celebração.
44 Deu a seu povo as terras das nações,
e eles colheram o que outros haviam plantado.
45 Tudo isso aconteceu para que guardassem seus decretos
e obedecessem a suas leis.
Louvado seja o Senhor!

Footnotes

  1. 105.15 Em hebraico, em meus ungidos.
  2. 105.22 Conforme a Septuaginta e a versão siríaca; o hebraico traz amarrar ou aprisionar.
  3. 105.28 Conforme a Septuaginta e a versão siríaca; o hebraico traz não desobedeceram.

Herren har varit trofast

(1 Krön 16:8-22)

105 Prisa Herren, åkalla honom.
    Gör hans verk kända för alla folk.
Sjung och spela till hans ära,
    berätta om alla hans under!
Lovprisa hans heliga namn,
    låt dem som söker Herren få en innerlig glädje!
Vänd er till Herren och hans kraft,
    sök honom ständigt.

Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort,
    hans under och den dom som han uttalat,
ni som är ättlingar till hans tjänare Abraham,
    till Jakob, hans utvalde.
Han är Herren, vår Gud.
    Över hela jorden sträcker sig hans domar.

Han minns för evigt sitt förbund,
    sina befallningar för tusen generationer,
det förbund som han slöt med Abraham,
    och sin ed till Isak.
10 Han bekräftade det till Jakob som en stadga,
    till Israel som ett evigt förbund.
11 Han sa: ”Jag ska ge dig Kanaans land
    till arv och egendom.”

12 Fastän de var få till antalet,
    en liten skara främlingar,
13 och vandrade från folk till folk,
    från rike till rike,
14 lät han ingen förtrycka dem,
    och han straffade kungar för deras skull.
15 ”Rör inte mina smorda,
    skada inte mina profeter!”

16 Han sände hungersnöd över landet
    och förstörde deras matförråd.
17 Men han hade före dem sänt en man, Josef,
    som såldes som slav.
18 Bojor sattes på hans fötter
    och en järnring runt hans hals,
19 tills den dag hans ord gick i uppfyllelse,
    och Herrens ord gav honom rätt.
20 Då lät kungen släppa honom fri,
    folkens kung befriade honom.
21 Kungen gjorde honom till herre över sitt hus,
    till härskare över hela sin egendom,
22 för att leda hans furstar som han ville
    och lära hans äldste vishet.

23 Israel kom till Egypten,
    Jakob blev gäst i Hams land.
24 Han gjorde sitt folk mycket fruktsamt,
    han gjorde dem mer talrika än deras fiender.
25 Han vände egypterna till att hata hans folk,
    till konspiration mot hans tjänare.
26 Han sände sin tjänare Mose,
    och Aron, som han hade utvalt.
27 De utförde hans tecken bland dem,
    under i Hams land.
28 Han sände mörker, så att allting blev mörkt.
    De hade inte[a] gjort uppror mot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod
    och lät deras fiskar dö.
30 Deras land vimlade av grodor,
    ända in i deras furstars sängkammare.
31 Han befallde, och svärmar av flugor kom,
    mygg över hela deras land.
32 I stället för regn gav han dem hagel
    och eldslågor i landet.
33 Han slog ner deras vinrankor och fikonträd,
    och alla träd vräktes omkull i deras land.
34 På hans befallning kom gräshoppssvärmar
    och ett oräkneligt antal gräshoppsyngel.
35 De åt upp allt grönt i deras land,
    och de åt upp skörden på deras mark.
36 Slutligen dödade han allt förstfött i deras land,
    alla deras manliga nyfödda.
37 Sedan förde han dem ut ur landet med silver och guld,
    och det fanns ingen i dess stammar som stapplade.
38 Egypterna gladde sig när de gav sig iväg,
    för de hade drabbats av fasor för Israels skull.

39 Han bredde ut ett moln som skydd
    och en eld som lyste om natten.
40 De[b] bad, och han sände vaktlar,
    han mättade dem med bröd från himlen.
41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram.
    Det flöt som en flod genom det torra landet.

42 För han tänkte på sitt heliga löfte
    till sin tjänare Abraham.
43 Han ledde ut sitt folk under jubel,
    sina utvalda under glädjerop.
44 Han gav dem land som tillhört andra folk.
    De fick överta frukten av deras möda,
45 för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.

Halleluja!

Footnotes

  1. 105:28 De kan syfta på Mose och Aron. I Septuaginta m.fl. saknas inte, och tanken blir då: de hade gjort uppror…
  2. 105:40 Egentligen han eller det, syftande på folket. Översättningen följer här Septuaginta m.fl.