Add parallel Print Page Options

Lova Herren och lyssna till vad han sagt

95 Kom, låt oss sjunga högt till Herrens ära! Stäm upp en glädjefull lovsång till vår mäktige räddare!

Kom till honom fyllda av tacksamhet! Låt oss sjunga lovsånger till honom,

för Herren är den störste bland alla gudar.

De djupaste dalar och de högsta berg, håller han i sin hand. Allt är hans.

Han skapade havet och hans händer har format landet. De är också hans.

Kom, knäböj inför Herren, vår skapare,

för han är vår Gud! Vi är hans får och han är vår herde. O, att du idag bara ville lyssna till honom när han kallar på dig, och komma till honom!

Förhärda inte era hjärtan, som Israel gjorde i öknen vid Meriba och Massa.

Där tvivlade era förfäder på Gud, fast de hade sett så många av hans under. De prövade hans tålamod hårt.

10 I fyrtio år såg jag på dem med avsmak, säger Herren Gud. De var ett folk vars hjärtan och tankar var långt borta ifrån mig. De vägrade att följa mina lagar.

11 Därför svor jag i min vrede att de aldrig skulle få komma in i det utlovade landet, till den viloplats som jag hade förberett åt dem.

En uppmaning att hylla och lyda Herren

95 Kom, låt oss sjunga till Herrens ära,
    jubla inför vår frälsnings klippa!
Kom till honom med tacksamhet!
    Låt oss sjunga lovsånger till honom,

för Herren är en stor Gud,
    en stor kung över alla gudar.
I hans hand är jordens djup,
    och honom tillhör bergstopparna.
Hans är havet, för han har gjort det,
    och det torra landet, som hans händer har format.

Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä
    inför Herren, vår skapare,
för han är vår Gud! Vi är hans folk,
    fåren i hans hjord och i hans omsorg.

Om ni idag hör hans röst:
”Förhärda inte era hjärtan,
    som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen,
där era fäder satte mig på prov,
    de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar.
10 I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte,
    och jag sa:
’Detta folk far vilse i sina hjärtan.
    De känner inte mina vägar.’
11 Därför svor jag i min vrede:
    ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”