Add parallel Print Page Options

94 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

Gud är allas domare

94 Herre, min Gud, hämnden tillhör dig. Uppenbara dig i din härlighet!

Res dig, du som dömer hela världen. Ge de stolta det straff de förtjänar.

Herre, hur länge ska de onda få triumfera och vara glada?

Lyssna på deras fräckheter! Hör, hur dessa onda män skryter!

Se, hur de förtrycker ditt folk, Herre, och hur de plågar dem du älskar.

Brutalt mördar de änkor och främlingar, ja, till och med föräldralösa barn.

Herren ser det inte, säger de, våra förfäders Gud märker det inte.

8-9 Era dumhuvuden! När ska ni ta ert förnuft till fånga? Är Gud, han som har gett människan ögon och öron, både döv och blind? Skulle han som straffar sitt folk, då inte straffa er också?

10 Han som vet allt - skulle han inte veta vad ni gör?

11 Herren vet hur begränsade och oförnuftiga människornas tankar är och genomskådar allt.

12-13 Därför tillrättavisar han oss och undervisar oss om sina lagar. Och när våra fiender hotar oss, så beskyddar han oss, för att till sist utplåna dem helt.

14 Herren kommer inte att överge sitt folk, för de tillhör honom.

15 Än en gång ska han döma med rättvisa, och alla som är uppriktiga ska rätta sig efter det och glädja sig.

16 Vem vill stå upp tillsammans med mig mot de onda människorna? Vem vill försvara mig?

17 Jag skulle ha varit död om du, Herre, inte hade hjälpt mig.

18 Ofta ropade jag: Nu är allt slut, och i din kärlek hjälpte du mig, Herre.

19 När tvivel fyller mitt sinne och när mitt hjärta är oroligt, lugnar du mig och ger mig nytt hopp.

20 Du har väl ingenting att göra med korrumperade domare som tar emot mutor och sätter sig över lagen och låter orätt bli rätt?

21-22 Tål du verkligen att se dessa som dömer de oskyldiga till döden? Nej! Herren, min Gud, är min borg, en stark klippa. Hos honom kan jag gömma mig.

23 De ogudaktiga människornas synder ska slå tillbaka mot dem själva som en bumerang, och Herren, vår Gud, ska förgöra dem.