Psaltaren 81
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
En glädjesång till Israels Gud
1-2 Herren gör oss starka! Jubla högt inför honom. Låt oss höja glädjerop till Israels Gud.
3 Stäm upp lovsång och slå på trummor. Spela på lyror och harpor.
4 Blås i trumpeter! Kom till våra glada fester vid fullmåne och nymåne.
5 Gud har gett oss dessa högtidsdagar. De finns nerskrivna i Israels lagar.
6 Redan då, när han kämpade mot egyptierna, gav han dessa lagar till sitt folk.Då hör jag en okänd röst som säger:
7 Nu ska jag befria er från denna börda! Ni ska få lägga ner er tunga last!
8 Ni ropade på mig när ni var i nöd, och jag frälste er. Jag svarade er från Sinais berg, mitt gömställe i stormen. Jag prövade er tro vid Meriba, när ni klagade över att det inte fanns något vatten.
9 Lyssna till mig, mitt folk, och ta emot mina varningar! Israel, om du bara ville lyssna!
10 Ni ska aldrig tillbe någon avgud eller ha främmande gudar ibland er.
11 För det var jag, Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten. Pröva mig bara! Öppna er mun och se om jag inte kommer att fylla den.
12 Men nej, mitt folk lyssnar inte på mig. Israel vill inte ha med mig att göra.
13 Därför låter jag dem gå sina egna dåraktiga vägar och leva som de själva vill.
14 Tänk om mitt folk bara ville lyssna på mig! Tänk om Israel ville följa mig och vandra på mina vägar!
15 Tänk hur snabbt jag då skulle besegra deras fiender! Jag skulle på en gång krossa deras ovänner!
16 Ja, alla som hatar Herren måste böja sig ner i fruktan, och deras straff ska vara utan ände.
17 Men er skulle han låta skörda det finaste vete, och han skulle låta er få njuta av vildhonung.
Psaltaren 81
Svenska 1917
81 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
17 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica