Tröst i tider av oro

77 (A) För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.

Jag höjer min röst till Gud och ropar,
    jag höjer min röst till Gud
        och han lyssnar till mig.
(B) På nödens dag söker jag Herren,
    om natten är min hand utsträckt
        utan att tröttna.
    Min själ vägrar låta sig tröstas.
(C) Jag tänker på Gud och suckar,
    jag grubblar och min ande
        mattas. Sela

(D) Mina ögonlock håller du öppna,
    jag är full av oro
        och kan inte tala.
(E) Jag tänker på forna dagar,
    sedan länge flydda år.
Jag minns min sång[a] i natten,
    jag grubblar i mitt hjärta
        och min ande undrar:
(F) Ska Herren förkasta för evigt
    och aldrig mer visa nåd?
(G) Är hans godhet borta för alltid?
    Är det slut med hans ord
        för alla tider?
10 Har Gud glömt att vara nådig?
    Eller har han i vrede hållit inne
        sin barmhärtighet? Sela

11 (H) Jag svarar: Detta är min plåga,
    att den Högstes högra hand
        inte är som förr.
12 Jag minns Herrens gärningar,
    jag minns dina forna under,
13 jag tänker på alla dina verk
    och begrundar det du har gjort.

14 (I) Gud, i helighet går din väg.
    Vilken gud är så stor som Gud?
15 (J) Du är den Gud som gör under,
    du har visat din makt bland folken.
16 (K) Med din arm har du
        återlöst ditt folk,
    Jakobs och Josefs barn. Sela

17 (L) Vattnen såg dig, Gud,
    vattnen såg dig och bävade,
        själva djupen darrade.
18 Från molnen strömmade vatten,
    skyarna höjde sin röst
        och dina pilar flög överallt.
19 Din åska dundrade i virvelstormen,
    blixtar lyste upp världen,
        jorden darrade och bävade.
20 (M) Genom havet gick din väg,
        din stig genom väldiga vatten,
    och ingen såg dina fotspår.
21 (N) Du förde ditt folk som en fårhjord
    genom Moses och Arons hand.

Footnotes

  1. 77:7 min sång   Andra handskrifter (Septuaginta): "mina tankar".

Guds ingripanden i det förgångna ger tröst och styrka i dag

77 För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.

Jag ropar högt till Gud.
    Jag ropar högt till Gud,
    och han ska lyssna till mig.
Jag söker Herren när jag är i nöd,
    på natten sträcker jag outtröttligt ut min hand,
    men det finns ingen tröst för mig.

Jag tänker på Gud och suckar,
    jag grubblar och förlorar allt mod. Séla
Du låter mig inte sluta ögonen,
    och i min oro kan jag inte få fram ett ord.
Jag tänker på hur det var förr,
    på år som för länge sedan gått.
Jag minns min sång i natten,
    jag tänker, jag grubblar.

Förkastar Herren för alltid?
    Ska han aldrig mer visa sin godhet?
Är hans nåd borta för alltid?
    Har han svikit sitt löfte för framtiden?
10 Har Gud glömt bort att visa sin barmhärtighet?
    Har han i vrede stängt in sin medkänsla? Séla
11 Jag tänker: ”Det är detta som drabbar mig:
    den Högste handlar inte som förr.[a]
12 Jag kommer ihåg Herrens gärningar,
    jag minns dina under för länge sedan.
13 Jag begrundar alla dina verk,
    jag tänker på dina mäktiga gärningar.”

14 I heligheten går din väg, Gud.
    Vilken gud är så stor som du, Gud?
15 Du är en Gud som gör under!
    Du har visat folken din kraft.
16 Med din styrka befriade du ditt folk,
    Jakobs och Josefs ättlingar. Séla

17 Vattnen såg dig, Gud,
    vattnen såg dig och bävade,
    själva djupen skälvde.
18 Vatten sprang fram ur molnen,
    åskan mullrade i skyn
    och dina pilar for omkring.
19 Din åskas dån hördes i stormvinden,
    blixtarna lyste upp världen,
    jorden skakade och darrade.
20 Du banade en väg rakt genom havet,
    din stig genom stora vatten,
    men dina fotspår syntes inte.

21 Du ledde ditt folk som en hjord,
    med Mose och Aron som herdar.

Footnotes

  1. 77:11 Grundtextens innebörd är osäker. Bl.a. finns i samband med ”den Högste(s hand)” ordet ”år” som kan tolkas olika. En något mer ordagrann, om än ännu mer svårförståelig översättning skulle kunna vara: Detta vill jag vädja till: åren av den Högstes högra hand.