Psaltaren 72-73
Svenska Folkbibeln
Psalm 72
Den rättfärdige kungen och hans rike
1 Av Salomo.
Gud, ge åt kungen dina domar,
din rättfärdighet åt kungasonen!
2 Han skall döma ditt folk med rättfärdighet,
dina betryckta med rättvisa.
3 Bergen skall bära frid åt folket,
höjderna rättfärdighet.
4 Han skall skaffa rätt åt de betryckta bland folket,
han skall frälsa de fattiga
och krossa förtryckaren.
5 Dig skall man frukta från släkte till släkte,
så länge solen finns till, så länge månen skiner.
6 Han skall vara lik regnet som faller på nyslagen äng,
lik en regnskur som vattnar jorden.
7 I hans dagar skall den rättfärdige blomstra,
stor frid skall råda tills månen ej längre finns.
8 Han skall härska från hav till hav
och från floden[a] intill jordens ändar.
9 Öknens inbyggare skall buga sig för honom,
hans fiender skall slicka stoftet.
10 Kungar från Tarsis och kustländerna
skall ge honom skatt,
kungar från Saba och Seba
skall bära fram gåvor.
11 Alla kungar skall falla ner för honom,
alla hednafolk tjäna honom.
12 Ty han skall rädda den fattige som ropar
och den betryckte som ingen hjälpare har.
13 Han skall vara mild mot den svage och fattige,
och frälsa de fattigas själar.
14 Från förtryck och våld skall han återlösa deras själ,
deras blod är dyrbart i hans ögon.
15 Må han leva och få guld från Saba.
Må man ständigt be för honom,
dagligen välsigna honom.
16 Må säden växa rikligt i landet,
ända upp till bergens topp.
Må dess frukt vaja som Libanons skog,
och folket i städerna blomstra som örter på marken.
17 Må hans namn förbli för evigt,
så länge solen skiner må hans namn leva vidare.
I honom skall man välsigna sig,
alla hednafolk skall prisa honom salig.
18 Lovad vare Herren Gud, Israels Gud,
som ensam gör under!
19 Lovat vare hans härliga namn för evigt,
hela jorden vare full av hans ära!
Amen, amen.
20 Slut på Davids, Isais sons, böner.
TREDJE BOKEN
Psalm 73
Den gudfruktiges anfäktelse och tröst
1 En psalm av Asaf.
Gud är i sanning god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag var nära att stappla med mina fötter,
mina steg var nära att slinta,
3 ty jag avundades de övermodiga,
när jag såg att det gick de ogudaktiga väl.
4 Fria från lidanden är de till sin död,
och deras kropp är vid gott hull.
5 De kommer inte i olycka som andra dödliga,
de plågas inte som andra människor.
6 Därför är högmod deras halsprydnad
och våld de kläder de bär.
7 Ur deras feta ansikten tittar ögonen fram,
deras hjärtans inbillningar har ingen gräns.
8 De hånar och talar om förtryck i sin ondska,
överlägset talar de.
9 Med sin mun stiger de upp i himlen
och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem.
Vatten i mängd suger de i sig.
11 De säger: "Hur skulle Gud kunna veta det?
Skulle den Högste ha sådan kunskap?"
12 Så är det med de ogudaktiga,
det går alltid väl för dem och deras rikedom växer.
13 Men förgäves bevarade jag mitt hjärta rent
och tvådde i oskuld mina händer.
14 Jag blev plågad hela dagen,
var morgon blev jag tuktad.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag tala",
då hade jag svikit dina barns släkte.
16 När jag försökte förstå detta,
då tycktes det mig alltför svårt,
17 till dess att jag gick in i Guds helgedom
och insåg hur det går dem till slut.
18 På hal mark ställer du dem,
du störtar ner dem i fördärvet.
19 Hur plötsligt går de inte under!
De förgås och får en ände med förskräckelse.
20 Liksom drömmen är borta när man vaknar,
skall du, Herre, förakta dem som skuggbilder,
när du griper in.
21 När mitt hjärta förbittrades
och jag kände styng i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig och förstod ingenting,
som ett djur var jag inför dig.
23 Men jag är alltid hos dig,
du håller mig i min högra hand.
24 Du leder mig med ditt råd
och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig!
När jag har dig
frågar jag inte efter något på jorden.
26 Om än min kropp och min själ tynar bort,
så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
27 Ty de som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som trolöst sviker dig.
28 Att vara i Guds närhet är lycka för mig.
Jag tar min tillflykt till Herren, Herren,
för att kunna tala om alla dina gärningar.
Notas al pie
- Psaltaren 72:8 floden Eufrat.
Psaltaren 72-73
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Den rättfärdige kungen
72 Av Salomo.
Gud, ge kungen din rättvisa,
åt kungasonen din rättfärdighet!
2 Han ska döma ditt folk rättfärdigt,
dina betryckta med rättvisa.
3 Bergen ska lyfta fram frid åt folket
och höjderna rättfärdighet.
4 Han ska försvara de betryckta,
rädda de fattigas barn
och krossa deras förtryckare.
5 De ska frukta dig[a] så länge solen och månen består,
från generation till generation.
6 Han ska bli som ett regn över nyslagna fält,
som en regnskur som vattnar jorden.
7 Den rättfärdige ska blomstra under hans tid
och stor fred råda tills månen inte längre finns.
8 Hans välde ska sträcka sig från hav till hav,
från floden[b] till jordens ändar.
9 De som bor i öknen ska böja sig för honom,
och hans fiender ska slicka stoft.
10 Kungar från Tarshish och avlägsna kuster ska betala skatt,
och kungar från Saba och Seba ska komma med sina gåvor.
11 Alla kungar ska buga sig för honom
och alla folk tjäna honom.
12 Han räddar den fattige som ropar
och den betryckte som inte har någon som hjälper.
13 Han känner medlidande med den svage och behövande
och räddar de fattigas liv.
14 Han befriar dem från våld och förtryck,
för deras blod är dyrbart i hans ögon.
15 Må han leva länge och få guld från Saba.
Må man alltid be för honom
och välsigna honom dagen lång.
16 Låt det bli rika skördar i landet,
så att de vajar på bergstopparna.
Låt dess frukter frodas som Libanons skogar
och åkerns kärvar stå täta som markens gräs.[c]
17 Låt kungens namn bestå för evigt,
leva vidare så länge solen finns till.
Alla folk ska bli välsignade genom honom,
alla folk kommer att kalla honom välsignad.
18 Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud,
han som själv gör allt detta underbara!
19 Välsignat vare hans stora namn i evighet!
Hela jorden ska fyllas av hans härlighet!
Amen, amen!
20 Här slutar bönerna av David, Jishajs son.
Tredje boken
(73—89)
Den gudlöses kortvariga framgång och den rättfärdiges eviga lön
73 En psalm av Asaf.
Gud är sannerligen god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag höll på att snava,
mina fötter höll på att tappa fästet.
3 Jag var avundsjuk på de högmodiga
då jag såg de gudlösas framgång.
4 De slipper svårigheter ända fram till sin död,
de är friska och välmående.
5 De råkar inte i människans nöd
och plågas inte som andra.
6 Därför är högfärd deras halsband,
och våld deras kläder.
7 Ur deras fetma tittar ögonen fram,
deras fantasier har ingen gräns.
8 De talar föraktfullt och ondsint.
De är högfärdiga och förtrycker andra.
9 De gör anspråk på himlen
och talar som om de ägde jorden.
10 Så återvänder hans folk dit
och suger åt sig mängder av vatten.[d]
11 De frågar: ”Hur kan Gud veta?
Skulle den Högste ha den kunskapen?”
12 Så är det med de gudlösa,
ostörda ökar de alltid sin rikedom.
13 Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent
och tvättat mina händer i oskuld.
14 Jag har plågats dagen lång,
bestraffats var morgon.
15 Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”,
skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation.
16 När jag försökte förstå detta
var det alltför mödosamt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
och insåg hur det går med dessa till slut.
18 Du låter dem vandra på en hal väg,
störtar dem i fördärvet
19 och plötsligt går de under.
De tar en ände med förskräckelse.
20 Det blir som när man vaknar ur en dröm:
Du, Herre, reser dig
och föraktar dem som om de vore fantasier.[e]
21 När mitt hjärta var bittert
och det sved inom mig,
22 då var jag oförnuftig och ovetande,
som ett djur inför dig.
23 Ändå är jag alltid hos dig,
och du håller min högra hand.
24 Du leder mig efter ditt råd,
och sedan för du mig till härligheten[f].
25 Vem har jag i himlen utom dig?
Och när jag har dig,
önskar jag ingenting på jorden.
26 Min kropp och min själ kan tyna bort,
men Gud är min inre klippa och min del för evigt.
27 Men de som är långt borta från dig kommer att förgås.
Du förgör dem som inte är trogna mot dig.
28 Men det är gott för mig att vara nära Gud.
Jag har gjort Herren Gud till min tillflykt,
och jag vill berätta om alla dina gärningar.
Notas al pie
- 72:5 Enligt bl.a. Septuaginta och Vulgata: Han (kungen) ska bestå/må han bestå så länge…
- 72:8 Det är floden Eufrat som avses.
- 72:16 Innebörden i versens sista del är okänd i grundtexten.
- 73:10 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
- 73:20 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
- 73:24 Det framkommer inte om det är evigheten eller någon form av jordisk härlighet/ära som åsyftas här.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.