Add parallel Print Page Options

Bön om räddning

(Ps 108:7-14)

60 För körledaren, enligt ”Förbundstecknets lilja”[a], miktam. Av David, till undervisning, när han var i strid med araméerna[b] i Naharajim och i Sova och Joav kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolvtusen man.

Gud, du har förkastat oss och brutit ner oss.
    Du har varit vred, men upprätta oss igen!
Du har skakat landet och fått det att rämna.
    Hela nu dess sprickor, för det bävar.
Du har låtit ditt folk erfara hårda ting,
    du har gett oss vin att dricka så att vi raglar.
Men åt dem som fruktar dig har du rest ett banér
    att fly till undan pilbågen. Séla

Befria dina älskade,
    rädda oss med din starka hand, hjälp oss.
Gud har talat i sin helgedom:
    ”Jag ska triumfera,
    dela ut Shekem och mäta upp Suckotdalen.
Gilead är mitt och Manasse är mitt,
    Efraim är min hjälm och Juda min spira.
10 Moab är mitt tvättfat,
    mot Edom ska jag kasta min sko,
    och över filistéerna ska jag höja ett segerrop.”[c]

11 Vem kan leda mig till den befästa staden?
    Vem kan leda mig till Edom?
12 Har inte du, Gud, förkastat oss
    och inte längre velat gå ut med våra härar?
13 Hjälp oss nu mot fienden,
    för människor kan inte rädda.
14 Med Gud på vår sida ska vi vinna,
    för han kommer att trampa ner våra fiender.

Footnotes

  1. 60:1 Förbundstecknets lilja är en osäker översättning. Ordet som här översatts med lilja kan möjligen också syfta på ortsnamnet Susa, jfr not till 45:1. Förbundstecknet kan också översättas vittnesbörd eller maning.
  2. 60:2 Eller Aram, och då hör det ihop med namnen Naharajim och Sova.
  3. 60:10 Eller Brist ut i jubel över mig, du filistéernas land!

60 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.

På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.