Förrådd av en falsk vän

55 För körledaren, till stränginstrument. En vishetspsalm av David.

Lyssna, Gud, till min bön,
    göm dig inte när jag ber om nåd,
hör på mig och svara mig!
    Jag är rastlös av mitt bekymmer
        och våndas
när fienden ropar
        och den gudlöse skränar,
    för de vräker ondska över mig
        och jagar mig i vrede.

(A) Mitt hjärta grips av ångest
        i mitt inre,
    dödens fasor faller över mig.
Fruktan och bävan drabbar mig,
    skräck lamslår mig
och jag säger:
    Tänk om jag hade[a] vingar
        som duvan!
    Då skulle jag flyga bort
        och söka mig ett bo,
(B) ja, fly långt bort
    och stanna i öknen. Sela
Jag skulle skynda mig
        att söka skydd
    mot vinande vind och storm.

10 (C) Förvirra dem, Herre,
        splittra deras tungor,
    för jag ser våld och bråk i staden.
11 Dag och natt går de runt den
        uppe på murarna,
    ondska och olycka råder därinne.
12 Den är full av fördärv,
    förtryck och svek viker inte
        från dess torg.

13 Det är inte en fiende som hånar mig,
        det kunde jag bära.
    Det är inte min ovän
        som förhäver sig mot mig,
    för honom kunde jag
        gömma mig.
14 (D) Nej, det är du, min like,
    min vän och förtrogne –
15 vi som levde i ljuvlig förtrolighet,
    vi som gick till Guds hus
        i högtidsskaran!
16 (E) Låt döden drabba dem,
    låt dem gå levande ner
        i dödsriket,
    för ondskan råder i deras boning,
        mitt ibland dem.[b]

17 Men jag ropar till Gud,
    och Herren ska frälsa mig.
18 (F) Afton, morgon och middag
        vill jag sucka och klaga,
    och han ska höra min röst.
19 (G) Han friköper min själ
        och fredar mig
    så att de inte kan närma sig[c],
        för det är många
            som är emot mig.
20 (H) Gud ska höra mig
        och förödmjuka dem,
    han som från urminnes tid
        sitter på sin tron. Sela
    De ändrar sig inte,
        de fruktar inte Gud.

21 (I) Han bär hand på sina vänner,
    han kränker sitt förbund.
22 (J) Hans mun är halare än smör,
        men han har strid i sitt hjärta.
    Hans ord är lenare än olja,
        men de är dragna svärd.

23 (K) Kasta din börda på Herren,
        han ska ta hand om dig.
    Han låter aldrig
        den rättfärdige vackla.
24 (L) Du, Gud, ska störta dem ner
        i fördärvets grop.
    Blodtörstiga och bedragare
        når inte ens halva sin ålder.
    Men jag förtröstar på dig.

Footnotes

  1. 55:7 Tänk om jag hade   Annan översättning: "Vem kan ge mig …?".
  2. 55:16 i deras boning, mitt ibland dem   Annan översättning: "i deras hjärtan, inom dem".
  3. 55:19 närma sig   Annan översättning: "strida mot mig".

När bäste vännen förråder dig

1-2 Lyssna till min bön, Gud! Göm dig inte när jag ropar till dig! Hör mig, Herre!

Lyssna till mig! Jag suckar och gråter under min börda. Sorgen lämnar mig ingen ro.

Mina fiender väsnas och hotar mig med döden. De förtrycker mig och tänker döda mig. Deras raseri och hat vänder sig mot mig för att uppsluka mig.

Jag plågas svårt i mitt inre, och dödsångesten griper mig.

Skräck och fasa gastkramar mig. Jag darrar och är rädd för vad som ska hända mig.

Tänk om jag hade vingar som duvan, så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.

Jag skulle flyga till öknarna långt borta och stanna där.

Jag skulle skynda mig att söka skydd undan denna storm.

10 Herre, låt mina fiender börja gräla sinsemellan, så att de inte kan göra sig förstådda längre.

11 Fastän de håller vakt på murarna dag och natt har ondskan och oärligheten förskansat sig i staden.

12 Våldet har tagit överhanden och på gatorna hotar och bedrar man varandra.

13 Om det hade varit en fiende som hånat mig, hade jag kunnat stå ut med det. Då kunde jag ha glömt det och flytt.

14 Men det var du, min vän och följeslagare.

15 Vilken gemenskap vi hade, och vad mycket intressant vi samtalade om när vi vandrade till Herrens tempel!

16 Låt döden utan varning ta mina fiender i deras krafts dagar, för synden härskar i deras hem, och de är förgiftade i sina hjärtan.

17 Men jag vill ropa till Herren, så att han kan frälsa mig, och det kommer han att göra!

18 Jag vill be till honom både morgon, middag och kväll och jag vill klaga högt inför honom, och han ska lyssna till mig.

19 Han ger mig lugn och ro. När mina fiender anfaller mig, hur många de än är, kommer ändå inget att hända mig.

20 Gud själv, han som har regerat i evigheter, kommer inte att bli dem svaret skyldig! De vägrar ju att ändra sig och har ingen som helst respekt för honom.

21 Min vän, som jag litade på, förrådde mig. Han bröt sina löften.

22 Hans ord var hala som olja, men hans hjärta var fyllt av stridslust. I hans vackra och inställsamma ord fanns dolkar gömda!

23 Lämna dina bekymmer till Herren! Han ska bära dem. Han tillåter inte de gudfruktiga att snubbla eller falla.

24 Han ska störta ner de ogudaktiga i gravens djup. Mördare och lögnare ska ryckas bort redan innan de nått sina bästa år. Men jag litar på dig, Herre.