De gudlösas dårskap

53 [a]För körledaren, till mahalát[b]. En vishetspsalm av David.

(A) Dåren säger i sitt hjärta:
        "Det finns ingen Gud."
    Onda och vidriga
        är deras gärningar,
    ingen finns som gör det goda.
(B) Gud blickar ner från himlen
        över människors barn
    för att se om det finns
        någon som förstår,
            någon som söker Gud.
Men alla har avfallit,
        alla är fördärvade.
    Ingen finns som gör det goda,
        inte en enda.

Förstår de ingenting,
        alla dessa förbrytare
    som äter mitt folk som bröd
        och inte åkallar Gud?
Där grips de av skräck,
        men det finns inget att frukta,
    för Gud skingrar deras ben
        när de belägrar dig[c].
    Du får dem att skämmas,
        för Gud har förkastat dem.

(C) O att det från Sion
        kom[d] frälsning för Israel!
    När Gud gör slut
        på sitt folks fångenskap,
    då ska Jakob jubla
        och Israel glädjas.

Footnotes

  1. Ps 53 Denna psalm har stora likheter med Ps 14. De kan ha bevarats i två separata samlingar (1-41, 42-72) som sedan sammanförts.
  2. 53:1 mahalát   Troligen en musikterm, en melodi eller ett musikinstrument. Möjliga översättningar: "dans" eller "sjukdom".
  3. 53:6 belägrar dig   Andra handskrifter (Septuaginta): "hycklar".
  4. 53:7 O att det från Sion kom   Annan översättning: "Vem kan från Sion ge …?".

Människornas dårskap

1-2 Bara en dåre säger för sig själv: Det finns ingen Gud. Hur kan han säga det? Därför att han lever ett ogudaktigt liv och aldrig gör något som är rätt.

Gud ser ner från himlen på människorna, för han vill se om det finns någon enda som är förståndig och frågar efter hans vilja.

Men alla har vänt honom ryggen. De är fördärvade rakt igenom. Ingen är god, inte en enda.

Hur kan det vara på det sättet? Förstår de ingenting dessa män, som är fyllda av ondska? De slukar mitt folk som om de åt bröd, och de räknar inte längre med mig.

Men snart kommer ångesten och skräcken att lysa ur deras ögon som aldrig förr. Gud ska krossa benen på sitt folks fiender. De är dömda, för Gud har förkastat dem.

O, tänk om Gud ville komma från berget Sion och befria sitt folk! Då skulle Israel jubla av fröjd när Herren själv låter det blomstra på nytt.