Add parallel Print Page Options

51 För sångmästaren; en psalm av David,

när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.

Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.

20 Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.

21 Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.

Herre, förlåt mig

En psalm skriven efter det att profeten Natan hade kommit till David och berättat om Guds dom över honom, för hans äktenskapsbrott med Bat-Seba och mordet på hennes man Uria.1-3 Gud, du som är kärleksfull och god, var barmhärtig mot mig! Visa medlidande med mig

och rena mig från min synd. Befria mig från all min skuld!

Jag erkänner mitt felsteg, och tanken på det förföljer mig dag och natt.

Det är mot dig, och endast dig, jag har syndat och begått denna fruktansvärda handling. Du såg alltsammans, och du dömer mig rättfärdigt.

Jag är född syndare. Ja, jag är en syndare alltifrån det ögonblick jag blev till i min moders kropp.

Du kräver uppriktighet och ärlighet i hjärtat, ge mig vishet!

Stänk det renande blodet på mig, så att jag blir ren igen. Tvätta bort min synd, så att jag blir vitare än snö!

10 Du har straffat mig, men låt mig nu få känna glädje igen.

11 Se inte längre på mina synder, och befria mig från all ondska.

12 Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet!

13 Visa inte bort mig för alltid från din närvaro och ta inte din helige Ande ifrån mig!

14 Låt mig än en gång få känna frälsningens glädje och gör mig villig att lyda dig!

15 Då ska jag undervisa andra syndare om dina vägar, och de ska vända om till dig.

16-17 Döm mig inte till döden! Min Gud, endast du kan befria mig från min skuld. Då ska jag sjunga om din förlåtelse. Jag ska öppna min mun och prisa dig!

18 Om du ville ha offer, skulle jag med glädje ge dig sådana! Men du är inte intresserad av brännoffer, som man offrar för att bli kvitt sin skuld.

19 Det är en förkrossad ande du vill ha, och du kommer inte att visa bort den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad.

20 Herre, visa Jerusalem din kärlek och bygg upp dess murar.

21 Då kommer du att glädjas över rätta offer som erkänner dig som Herre, och tjurar ska offras på ditt altare.