(A) Mot dig, just mot dig, har jag syndat
    och gjort det som är ont
        i dina ögon.
    Därför har du rätt när du talar,
        du är ren när du dömer.

Read full chapter

Det är mot dig, och endast mot dig, jag har syndat
    och gjort det som är ont i dina ögon.
Du visar dig vara rättfärdig när du talar
    och rättvis när du dömer.

Read full chapter

12 (A) Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren. Då ska jag inte längre se på er med ovilja, för jag är nådig, säger Herren, och ska inte vara vred för evigt.

13 (B) Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren din Gud och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.

14 (C) Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, för jag är er rätte herre[a]. Och jag ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15 (D) Jag ska ge er herdar efter mitt hjärta, och de ska föra er i bet med förstånd och insikt.

16 (E) När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då ska man inte tala om Herrens förbundsark mer eller tänka på den. Man ska inte komma ihåg den eller sakna den, och man ska inte göra någon ny. 17 (F) På den tiden ska man kalla Jerusalem ”Herrens tron”, och alla hednafolk ska samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de ska inte mer följa sina onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden ska Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.

19 Jag sade:
    Vilken plats ska jag inte låta dig
        få bland barnen,
    och vilket ljuvligt land
        ska jag inte ge dig,
    den allra härligaste arvedel
        bland folken.
Och jag sade:
    Då ska ni kalla mig Far
        och inte vända er bort
            från mig mer.

20 Men som när en hustru
        är otrogen mot sin man,
    så har ni, Israels hus,
        varit otrogna mot mig,
            säger Herren.
21 (G) Därför hörs rop på de kala höjderna,
        gråt och böner från Israels barn,
    för de har gått på villovägar
        och glömt Herren sin Gud.
22 Vänd om, ni avfälliga barn!
        Jag ska bota er från er otrohet.
    ”Se, vi kommer till dig,
        för du är Herren vår Gud.
23 (H) Ja, falskt var vårt hopp
    till höjderna,
        vårt larm på bergen.
    Ja, hos Herren vår Gud
        finns frälsning för Israel.
24 (I) Men allt ifrån vår ungdom
    har skammens gud[b] förtärt
        frukten av våra fäders arbete,
    deras får och kor,
        deras söner och döttrar.
25 (J) Låt oss nu ligga här i vår skam
        och låt vanära täcka oss,
    för vi har syndat
        mot Herren vår Gud,
    vi och våra fäder,
        från vår ungdom ända till i dag.
    Vi har inte lyssnat
        till Herren vår Guds röst.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:14 herre   Hebr. báal (i betydelsen äkta man, jfr Hos 2:14 med not).
  2. 3:24 skammens gud   Kananeiska gudar som Baal och Molok, som dyrkades med barnoffer.

12 Gå och förkunna detta budskap mot norr:

’Vänd tillbaka, du avfälliga Israel,
    säger Herren,
jag ska inte se på er med ovilja,
    för jag är nådig,
säger Herren.
    Jag ska inte vara vred i all evighet.
13 Men erkänn din skuld!
    Du har gjort uppror mot Herren, din Gud,
och löpt hit och dit efter främmande gudar
    under alla grönskande träd
och inte lyssnat på mig, säger Herren.’

14 Vänd om, ni trolösa barn, säger Herren. För jag är er herre[a] och ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15 Jag ska ge er herdar som följer min vilja och leder er med kunskap och visdom. 16 När ni då förökar er och landet blir rikt befolkat, säger Herren, ska man inte mer tala om Herrens förbundsark, inte tänka på den eller komma ihåg den. Ingen ska sakna den eller göra någon ny. 17 Vid den tiden ska man kalla Jerusalem Herrens tron, och alla folk ska samlas där, för att ära Herrens namn i Jerusalem. De ska inte längre följa sina egna onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden ska folket från Juda slå sig samman med Israels folk, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land jag gav era förfäder som arv.

Maning till bättring

19 Jag tänkte:

’Hur gärna vill jag inte behandla dig som ett barn
    och ge dig ett underbart land,
det härligaste arvet bland folken.’
    Jag tänkte att du skulle kalla mig din Far
och aldrig mer vända dig bort från mig.
20     Men som en hustru är otrogen mot sin man,
så var du, Israel, otrogen mot mig, säger Herren.

21 Rop hörs från de kala höjderna,
    gråt och böner från Israels folk.
De har gått på villovägar
    och glömt Herren, sin Gud.

22 Vänd om, ni avfälliga barn,
    jag ska bota er från er trolöshet!”

”Vi kommer till dig,
    för du är Herren, vår Gud.
23 Vår avgudadyrkan uppe på kullarna var verkligen ett svek,
    liksom vårt larmande däruppe på höjderna.
Bara i Herren, vår Gud,
    finns räddning för Israel.
24 Alltsedan vår ungdom har den skamliga avguden[b]
    slukat frukten av våra fäders arbete,
deras boskap och fårhjordar,
    deras söner och döttrar.
25 Låt oss lägga oss ner i skam,
    låt vanära täcka oss.
För vi har syndat mot Herren, vår Gud,
    vi och våra fäder,
och från vår ungdom ända fram till denna dag
    har vi inte lyssnat till Herren, vår Gud.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:14 Ordagrant: …jag var deras make.
  2. 3:24 Eller skammen, skamguden; syftar troligen på Baal.