Add parallel Print Page Options

Gud står på min sida

1-3 Herre, hör min bön, lyssna till mina ord! Du är min Gud och min kung! Jag kommer aldrig att be till någon annan än dig!

Varje morgon ser jag upp till dig i himlen och lägger fram mina önskningar inför dig och väntar på ditt svar.

Jag vet att du inte står ut med ondskan och att du inte heller tolererar den minsta synd.

Därför kan de högfärdiga aldrig komma undan din blick, för du hatar deras onda gärningar.

Du utrotar dem som ljuger, och du avskyr mord och falskhet.

Men tack vare din barmhärtighet och kärlek får jag komma till ditt tempel. Jag får tillbe dig med fruktan.

Herre, led mig, och visa mig att du är på min sida, för annars kommer mina fiender att besegra mig! Säg mig vad jag ska göra och vart jag ska vända mig!

10 Mina fiender talar inte ett enda sant ord. Deras hjärtan är fulla av ondska. Deras förslag leder till synd och död, och de kan säga vad som helst för att nå sina syften.

11 Gud, låt dem stå till svars för allt ont de gör, och låt deras planer falla till marken. De är upproriska mot dig!

12 Men alla de som litar på dig ska glädjas! Låt dem sjunga av glädje, för du försvarar dem! Det är du som ger dem verklig lycka,

13 för du välsignar dem som lyder dig, Herre, och du skyddar dem med din kärleks sköld!

För sångmästaren, till Nehilót; en psalm av David.

Lyssna till mina ord, HERRE; förnim min suckan.

Akta på mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag ställa min bön.

HERRE, bittida hör du nu min röst, bittida frambär jag mitt offer till dig och skådar efter dig.

Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig.

De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän.

Du förgör dem som tala lögn; de blodgiriga och falska äro en styggelse för HERREN.

Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.

HERRE, led mig genom din rättfärdighet, för mina förföljares skull; gör din väg jämn för mig.

10 Ty i deras mun är intet visst, deras innersta är fördärv, en öppen grav är deras strupe, sin tunga göra de hal.

11 Döm dem, o Gud; må de komma på fall med sina anslag. Driv bort dem för deras många överträdelsers skull, eftersom de äro gensträviga mot dig.

12 Men låt alla dem glädjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen må de jubla, ty du beskärmar dem; i dig må de fröjda sig, som hava ditt namn kärt.

13 Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige; du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.