Add parallel Print Page Options

49 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

både låga och höga, rika såväl som fattiga.

Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

10 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

11 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

12 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

13 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

14 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.

15 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.

16 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.

17 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

18 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

19 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Livet kan inte köpas med pengar

1-2 Lyssna allesammans!

Både stora och små, rika och fattiga, alla innevånare på jorden. Jag har något viktigt att säga er.

Mina ord är visa och tänkvärda,

för från Gud tar jag emot vishet. Genom att spela på min harpa ska jag förklara dem.

Varför ska jag vara rädd när svårigheter kommer och fiender omger mig?

De litar helt på sin rikedom och skryter om hur mycket de äger.

Men ingen kan någonsin betala för någon annans liv, och ingen kan köpa någon fri från döden.

9-10 Ett människoliv kan inte betalas med pengar. Inte ens världens alla rikedomar skulle räcka till för det. Ingen lever här för evigt och ingen kan komma undan graven.

11 Du rike! Du stolte! Du vise! Du måste dö, som alla de andra! Du lever inte längre än dumma och oförståndiga människor. Du måste lämna din rikedom till andra.

12 Du uppkallar dina gods och gårdar efter dig själv, precis som om de skulle vara dina för alltid, och som om du skulle kunna leva där i evighet.

13 Men rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.

14 Så går det för dessa som bara tänker på sitt eget, och låter höra talas om sig.

15 Som en fårhjord förs de aningslösa till dödsriket, och döden är deras herde. Deras kroppar förmultnar i graven och deras boningar har tjänat ut. Redan nästa dag träder rättfärdiga människor in i deras ställe.

16 Men jag för min del vet att Gud ska befria min själ från dödens makt.

17 Låt dig inte imponeras när du ser en stenrik man göra sitt hus ännu praktfullare,

18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig! Inget han samlat ihop följer honom i graven.

19 Även om en människa säger sig ha levt lyckligt hela livet, och världen högljutt applåderar hennes framgång,

20 så dör hon ändå till slut som alla andra och går in i ett evigt mörker.

21 Rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.