Add parallel Print Page Options

49 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

både låga och höga, rika såväl som fattiga.

Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

10 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

11 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

12 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

13 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

14 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.

15 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.

16 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.

17 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

18 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

19 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Det är fåfängt att lita på jordisk rikedom

49 För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.

Hör, alla folk!
    Lyssna, alla världens invånare,
hög och låg,
    rik och fattig.
Min mun talar visdomsord,
    ur mitt innersta kommer förstånd.
Jag böjer mitt öra till visdomsord,
    jag förklarar min gåta till harpospel.

Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid,
    när mina bedragares ondska omger mig?
De litar på sin rikedom
    och skryter med hur mycket de äger.
Men ingen kan betala för någon annans liv,
    och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.
Priset för ett liv är högt,
    och ingen betalning är tillräcklig
10 för att någon ska få leva för evigt
    och komma undan graven.
11 Man ser de visa dö,
    förgås som dåren och den oförnuftige,
    och de lämnar sin rikedom till andra.
12 Graven[a] förblir deras hem för evigt,
    deras boning generation efter generation,
    fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.

13 Men människan i all sin rikedom består inte[b],
    hon är som djuren som förgås.

14 Så går det för dessa som förtröstar på sig själva,
    och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla
15 Som en fårhjord förs de till dödsriket,
    och döden är deras herde.
De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen.
    Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.[c]
16 Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp,
    han ska ta emot mig. Séla
17 Bli inte rädd när du ser någon bli rik,
    när hans hus blir allt mer praktfullt,
18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig,
    hans härlighet följer inte med honom ner.
19 Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv,
    och din framgång prisas,
20 går var och en ändå till sina fäder,
    till dem som aldrig mer ser ljuset.

21 Men människan i all sin rikedom består inte,
    hon är som djuren som förgås.[d]

Footnotes

  1. 49:12 Egentligen deras inre (tankar), men här följer översättningen Septuaginta m.fl. gamla översättningar, eftersom sammanhanget tyder på graven. De två hebreiska orden liknar varandra och en förväxling kan ha skett i kopieringen av handskrifter. En möjlig översättning är dock: De tänker att deras hem/hus ska bestå för evigt…
  2. 49:13 Enligt Septuaginta m.fl. …är utan förstånd.
  3. 49:15 I den senare hälften av versen är grundtexten mycket svårbegriplig och översättningen blir närmast en översättning av enstaka ord utan någon sammanhängande mening.
  4. 49:21 Se v. 13 med not.

Psalm 49

De rikas framgång är kort

För sångmästaren, en psalm av Koras söner.

Hör detta, alla folk,
    lyssna, alla ni som lever i världen,
både hög och låg,
    rik och fattig.
Min mun skall tala visdom,
    mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
Jag vill böja mitt öra till visdomsord,
tyda mitt gåtfulla tal
    till toner från lyran.

Varför skulle jag frukta under olyckans dagar,
när mina förföljares ondska omger mig?
De litar på sina ägodelar
    och berömmer sig av sin stora rikedom.
Men sin broder kan ingen friköpa,
    eller ge Gud lösepenning för honom.
För dyr är lösen för hans själ
    och kan ej betalas till evig tid,
10 så att han skulle få leva för alltid
    och inte se förgängelsen.
11 Ty man ser att de visa dör,
    att dårar och oförnuftiga går under liksom de
och måste lämna sina ägodelar åt andra.
12 De tror att deras hus skall bestå för evigt,
deras boningar från släkte till släkte.
De uppkallar jordagods efter sina namn,
13 men mitt i sin härlighet
    har en människa ingen beständighet,
hon är lik djuren som förgås.

14 Så går det dem som förtröstar på sig själva
och deras efterföljare som gläder sig åt deras ord. Sela.
15 Som en fårhjord drivs de ner i dödsriket,
döden blir deras herde.
    De rättfärdiga skall råda över dem när morgonen gryr.
Deras gestalt förtärs av dödsriket,
    de får ingen upphöjd boning.
16 Men Gud skall friköpa min själ
    från dödsrikets våld,
han skall ta emot mig. Sela.

17 Frukta inte när en man blir rik,
    när hans hus växer till i härlighet.
18 Av allt detta får han ingenting med sig vid sin död,
hans härlighet följer honom ej dit ner.
19 Om han än prisar sig välsignad under sitt liv,
om man än berömmer dig när du gör dig goda dagar,
20 så skall hans själ gå till sina fäder,
till dem som aldrig mer ser ljuset.
21 En människa, som mitt i sin härlighet är utan förstånd,
är lik boskapen som förgås.