Bön när fienderna tycks segra

44 För körledaren. En vishetspsalm

av Koras söner.

(A) Gud, vi har hört med våra öron,
        våra fäder har berättat för oss
    om den gärning du gjorde
        på deras tid, i forna dagar.
(B) Med din hand
    fördrev du hednafolken,
        men våra fäder planterade du.
    Andra folk förgjorde du,
        men dem lät du breda ut sig.
(C) Det var inte med sitt svärd
        som de intog landet,
    inte deras egen arm
        som frälste dem.
    Nej, det var din högra hand,
        din arm och ditt ansiktes ljus,
            för du älskade dem.

Du är min kung, o Gud.
    Ge befallning om frälsning
        för Jakob!
(D) Genom dig ska vi slå ner
        våra fiender,
    genom ditt namn trampa ner
        våra motståndare.
(E) Jag litar inte till min båge,
    mitt svärd kan inte frälsa mig.
Nej, du har frälst oss
        från våra fiender,
    du lät dem som hatar oss
        få skämmas.
(F) Gud, vi lovar dig dagen lång,
    vi prisar ditt namn för evigt.
        Sela

10 (G) Ändå har du förkastat oss
        och vanärat oss,
    du drar inte ut med våra härar.
11 Du låter oss ge vika för fienden,
    och de som hatar oss tar byte.
12 Du gör oss till slaktfår
    och skingrar oss
        bland hednafolken.
13 (H) Du säljer ditt folk för ingenting,
    du gör ingen vinst på affären.

14 (I) Du gör oss till åtlöje
        för våra grannar,
    till spott och spe
        för dem som bor omkring oss.
15 Du gör oss till ett ordspråk
        bland hednafolken,
    man skakar på huvudet
        bland folken.
16 (J) Dagen lång är min vanära inför mig,
    mitt ansikte täcks av skam
17 (K) när jag hör den som hånar och hädar,
    när jag ser fienden
        och den hämndlystne.

18 Allt detta har drabbat oss,
    men vi har inte glömt dig
        eller svikit ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
    våra steg har inte vikit från din väg.
20 Men du har krossat oss
        där schakaler bor
    och låtit dödens skugga
        falla över oss.
21 Om vi hade glömt vår Guds namn
    och sträckt våra händer
        mot en främmande gud,
22 (L) skulle då inte Gud ha märkt det,
    han som känner hjärtats
        hemligheter?
23 (M) Nej, för din skull
        dödas vi dagen lång,
    vi räknas som slaktfår.

24 Vakna! Varför sover du, Herre?
    Vakna upp, förkasta oss inte
        för alltid!
25 Varför döljer du ditt ansikte
    och glömmer vårt lidande
        och betryck?
26 Vår själ är nerböjd i stoftet,
    vår kropp är nertryckt mot jorden.
27 Grip in och hjälp oss!
    Friköp oss för din nåds skull.

Det slagna folkets klagan

44 För körledaren. Av Korachs ättlingar. Maskil.

Gud, vi har hört, våra fäder har berättat för oss
    om dina gärningar du gjorde på deras tid, för länge sedan.
Du drev ut de främmande folken och satte dit våra fäder i stället.
    Du krossade de andra folken, men våra fäder lät du blomstra.
De tog inte landet med sitt eget svärd,
    och deras egen styrka gav dem ingen räddning,
utan din mäktiga hands kraft och ljuset från ditt ansikte,
    för du älskade dem.

Du är min kung och min Gud,
    som ger en befallning om räddning för Jakob.
Med din hjälp ska vi slå ner våra motståndare
    och i ditt namn trampa ner våra fiender.
Jag litar inte på min båge,
    och mitt svärd kan inte rädda mig.
Men du räddar oss från våra fiender,
    du låter våra motståndare komma på skam.
Vi är alltid stolta över Gud,
    vi prisar ditt namn för evigt. Séla

10 Men nu har du visat bort oss och förödmjukat oss,
    och du drar inte ut med våra härar.
11 Du tvingade oss att vända för fienden,
    och våra motståndare tog byte.
12 Du tillät att vi åts upp som slaktfår
    och skingrades bland folken.
13 Du sålde ditt folk för ingenting
    men gjorde ingen vinst.

14 Du gjorde oss till åtlöje för våra grannar,
    till spott och spe för dem som bor omkring oss.
15 Du har gjort oss till en visa bland folken,
    något man skakar huvudet åt.
16 Jag har ständigt min vanära framför mig,
    och mitt ansikte höljs i skam
17 när jag hör dem som hånar och smädar,
    och när jag ser fienden och hämnaren.

18 Allt detta har kommit över oss,
    trots att vi aldrig har glömt dig.
    Vi har inte heller överträtt ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte vänt sig från dig,
    och våra steg har inte vikit av från din väg.
20 Ändå har du krossat oss på schakalernas ställe,[a]
    höljt oss i ett djupt mörker.

21 Om vi hade glömt vår Gud
    och i stället sträckt våra händer mot en annan gud,
22 skulle då inte Gud genast upptäcka det,
    han som känner hjärtats hemligheter?
23 Det är för dig som vi dagen lång dödas
    och räknas som slaktfår.

24 Vakna, Herre! Varför sover du?
    Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
25 Varför gömmer du ditt ansikte för oss
    och glömmer vårt lidande och förtryck?

26 Vi har sjunkit ner i stoftet,
    våra kroppar ligger nertryckta i jorden.
27 Grip in, kom till vår hjälp!
    Befria oss i din nåd.

Footnotes

  1. 44:20 Uttrycket kan vara ett talesätt för att beskriva ödeläggelse och förstörelse.