Add parallel Print Page Options

Tacksägelse och bön

(Ps 70)

40 För körledaren. Av David. En psalm.

Uthålligt väntade jag på Herren,
    tills han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop.
Han drog upp mig ur fördärvets grop,
    upp ur träsket och dyn,
han satte mina fötter på en klippa
    och ställde mig på fast mark.
Han gav mig en ny sång i min mun,
    en lovsång till vår Gud,
Många ska se det och frukta
    och sätta sin lit till Herren.

Lycklig är den som förtröstar på Herren
    och som inte vänder sig till de stolta,
    till dem som viker av till falska gudar.
Herre, min Gud,
    du har gjort många under och planer för oss.
    Ingen är som du.
Om jag ville tala och berätta om dem,
    är de så många att jag inte kan räkna dem.

Offer och gåvor önskade du inte.
    – Du har gett mig öron[a] som hör.–
Brännoffer och syndoffer
    frågade du inte efter.
Då sa jag: ”Se, här är jag.
    I bokrullen står det skrivet om mig.
Jag vill göra din vilja, min Gud,
    för din lag är i mitt hjärta.”

10 Jag förkunnar rättfärdighet i den stora församlingen,
    jag tillsluter inte min mun, det vet du, Herre.
11 Jag döljer inte din rättfärdighet inom mig,
    jag talar om din trofasthet och räddning.
Jag döljer inte din nåd och sanning inför den stora församlingen.

12 Herre, ta inte din barmhärtighet ifrån mig,
    låt din nåd och sanning bevara mig.
13 Olyckor utan tal omger mig,
    mina synder har hunnit ifatt mig och jag orkar inte se dem.
De är fler än hårstråna på mitt huvud,
    och hela mitt livsmod sviktar.
14 Herre, jag ber, befria mig!
    Skynda dig och kom till min hjälp!

15 Låt skam och vanära komma över alla dem
    som är ute efter mitt liv och vill utplåna det.
Låt dem som vill min olycka
    vända tillbaka i förnedring.
16 Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha” åt mig
    häpna och skämmas.
17 Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
    låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Herren är stor!”

18 Jag är betryckt och fattig,
    men ändå tänker Herren på mig.
Du är min hjälp och befriare,
    min Gud, dröj inte!

Footnotes

  1. 40:7 Ordagrant: grävt upp/rensat mina öron.

40 För sångmästaren; av David; en psalm.

Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.

Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta;

han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna, och skola förtrösta på HERREN.

Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn.

Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.

Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag -- öppna öron har du givit mig -- brännoffer och syndoffer begär du icke.

Därför säger jag: »Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra.

Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.»

10 Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det.

11 Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.

12 Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig; din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.

13 Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna; mina missgärningar hava tagit mig fatt, så att jag icke kan se; de äro flera än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.

14 Värdes, o HERRE, rädda mig; HERRE, skynda till min hjälp.

15 Må alla de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv för att förgöra det; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.

16 Må de häpna i sin skam, som säga till mig: »Rätt så, rätt så!»

17 Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare HERREN!»

18 Är jag ock betryckt och fattig, Herren sörjer dock för mig. Min hjälp och min befriare är du; min Gud, dröj icke.