Add parallel Print Page Options

Att känna Gud är livet

1-2 Djupt i de gudlösa människornas hjärtan ligger synden på lur och uppmanar dem ständigt att handla ogudaktigt. De har ingen gudsfruktan som kan hindra dem.

De inbillar sig att de kan dölja allt ont de gör och inte bli straffade.

Men allt de säger är lögn och bedrägeri. De gör inte längre sådant som är rätt och riktigt.

Ända tills de somnar smider de onda planer. De har medvetet bestämt sig för att göra det som är ont och ingen kan rubba dem.

Herre, din kärlek är utan gräns, precis som himlen. Din trofasthet sträcker sig bortom molnen.

Din rättvisa är lika orubblig som väldiga berg. Dina beslut är lika fyllda av vishet som havet med vatten. Både människor och djur är i din hand.

Vad dyrbar din eviga kärlek är, Gud! Alla människor får skydd under dina vingars skugga.

Du matar alla med välsignelser från ditt eget bord och låter dem dricka ur dina glädjekällor.

10 Du är livets källa. Vårt ljus kommer från ditt ljus.

11 Ge oss din kärlek. Den sviker aldrig dem som känner dig! Upphör aldrig med att göra gott mot dem som längtar efter att göra din vilja.

12 Låt inte dessa stolta män få trampa på mig. Och låt inte dessa ogudaktiga människor få knuffa undan mig med sina händer.

13 Titta! De har störtat till marken. De har knuffats omkull och kommer aldrig mer att resa sig.

Guds trofasthet, rättvisa och kärlek i motsats till människors synd och ondska

36 För körledaren. Av Herrens tjänare David.

I mitt innersta hör jag synden viska till den gudlöse,
    i hans ögon finns ingen gudsfruktan.[a]

Han inbillar sig att den orätt han gjort aldrig upptäcks,
    att den aldrig blir förhatlig.[b]
Men allt han säger är orätt och svek.
    Han gör inte längre det som är förståndigt och gott.
Till och med på sin bädd smider han onda planer,
    han har hängett sig åt en väg som inte är god,
    han skyr inget ont.

Herre, till himlen når din nåd,
    din trofasthet upp till skyarna.
Din rättfärdighet är som väldiga berg,
    din rättvisa som det stora djupet.
    Både människor och djur räddar du, Herre.
Hur dyrbar är inte din nåd, Gud!
    Människobarnen har sin tillflykt under dina vingars skugga.
De får njuta av överflödet i ditt hus,
    du låter dem dricka ur dina glädjeströmmar.
10 Hos dig är livets källa,
    i ditt ljus ser vi ljuset.

11 Låt din nåd förbli hos dem som känner dig,
    din rättfärdighet i uppriktiga hjärtan.
12 Låt inte de stolta få trampa på mig,
    och låt inte de onda driva bort mig.
13 Där ligger de, de som gör orätt,
    de har kastats ner
och kommer aldrig mer att resa sig.

Footnotes

  1. 36:2 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 36:3 Grundtextens exakta innebörd är osäker.