Jag ropar till Herren i min nöd,
    och han svarar mig.

”Jag ropade till Herren i min nöd,
        och han svarade mig.
    Från dödsrikets buk
        ropade jag på hjälp,
    och du hörde min röst.
^4 (B) Du kastade mig i djupet,
        mitt i havet,
    och strömmarna omslöt mig,
        alla dina böljor och vågor
            svepte över mig.
^5 (C) Jag tänkte: Jag är fördriven
        från dina ögon.
    Men jag ska åter få se^[a]
        ditt heliga tempel.

^6 (D) Vattnet omslöt mig ända till halsen^[b],
        djupet omgav mig,
    sjögräs snärjde sig
        runt mitt huvud.
^7 (E) Jag sjönk ner till bergens grund^[c]
        med jordens bommar
            bakom mig för evigt –
    men du förde mig levande
        upp ur graven, Herre min Gud.
⁸ När min själ tynade bort i mig
        tänkte jag på Herren,
    och min bön nådde dig
        i ditt heliga tempel.
^9 (F) De som håller fast vid
        tomma avgudar
    överger den nåd de fått.
^10 (G) Men jag ska offra till dig
        med tacksägelse,
    det jag lovat ska jag uppfylla.
Frälsningen finns hos Herren!”