^7 (A) Du gör honom till välsignelse
        för evigt,
    du fyller honom med glädje
        inför ditt ansikte,

^10 (A) Min vän är strålande vit och röd,
    ypperst bland tiotusen.
¹¹ Hans huvud är finaste guld,
    hans hår är lockigt
        och svart som korpen.
^12 (B) Hans ögon är som duvor
        vid vattenbäckar,
    duvor som badar i mjölk,
        infattade som ädelstenar.
^13 (C) Hans kinder liknar
    doftande blomstersängar,
        kullar av^[a] kryddiga örter.
    Hans läppar är liljor
        som dryper av flytande myrra.
¹⁴ Hans händer är ringar^[b] av guld
        med infattade krysoliter.
    Hans kropp är ett konstverk
        av elfenben,
    täckt med safirer.
¹⁵ Hans ben är pelare av marmor
        på socklar av finaste guld.
    Hans gestalt är som Libanon,
        ståtlig som cedrarna.
^16 (D) Hans mun är sötma,
        allt hos honom är ljuvligt.
    Sådan är min vän,
        sådan är min älskade,
    ni Jerusalems döttrar!

¹⁷ Vart har din vän gått,
        du skönaste bland kvinnor?
    Vart har din vän tagit vägen?
        Vi ska hjälpa dig
            att söka honom.