19 För sångmästaren; en psalm av David.

² Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk;

³ den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra;

⁴ det är ej ett tal eller språk vars ljud icke höres.

⁵ De sträcka sig ut över hela jorden, och deras ord gå till världens ändar. Åt solen har han gjort en hydda i dem;

⁶ och den är såsom en brudgum som går ut ur sin kammare, den fröjdar sig, såsom en hjälte, att löpa sin bana.

⁷ Vid himmelens ända är det den går upp, och dess omlopp når intill himmelens gränser, och intet är skylt för dess hetta.

⁸ HERRENS lag är utan brist och vederkvicker själen; HERRENS vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis.

⁹ HERRENS befallningar äro rätta och giva glädje åt hjärtat; HERRENS bud är klart och upplyser ögonen.

¹⁰ HERRENS fruktan är ren och består evinnerligen; HERRENS rätter äro sanning, allasammans rättfärdiga.

¹¹ De äro dyrbarare än guld, ja, än fint guld i mängd; de äro sötare än honung, ja, än renaste honung.

¹² Av dem hämtar ock din tjänare varning; den som håller dem har stor lön.

¹³ Vem märker själv huru ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.

¹⁴ Bevara ock din tjänare för fräcka människor; låt dem icke få makt med mig, så bliver jag ostrafflig och varder fri ifrån svår överträdelse.

¹⁵ Låt min muns tal täckas dig och mitt hjärtas tankar, HERRE, min klippa och min förlossare.