Psaltaren 18
Svenska 1917
18 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
2 Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
3 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
6 Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
8 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
10 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
11 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
12 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
13 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
15 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
16 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
24 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
29 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
31 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
33 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
34 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
42 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
44 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
49 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Psaltaren 18
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Vilken Gud vi har
Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender.1-2 Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark!
3 Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka.
4 När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre!
5 Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig.
6 Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp.
7 I min förtvivlan ropade jag till Herren om hjälp, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt nödrop nådde hans öron.
8 Då darrade jorden, och bergen bävade för Herren var vred och upprörd.
9 Rök vällde fram ur hans näsborrar och ur hans mun sprutade ut flammande eldslågor och glödande kol.
10 Tjocka, mörka moln sänkte sig ner till jorden och Herren kom ner i dem.
11 Han satt på keruberna, och med vindens vingar skyndade han sig snabbt till min hjälp.
12 Han svepte in sig i mörker och dolde sin närvaro i tjocka regnmoln.
13 Plötsligt syntes hans närvaros ljus genom molnen. Det blixtrade och kraftiga hagel föll.
14 Herren dundrade i himlen. Gud, som är över alla gudar, lät sin stämma höras. Och vilka hagelstormar och vilken eld!
15 Han sköt sina fruktade pilar och jagade alla fiender på flykten.
16 Herre, på din befallning blev havet torrlagt, och jordens grund blev synlig.
17 Från himlen sträckte han ner sin hand och drog mig upp ur det djupa vattnet. Han hjälpte mig ur mina svårigheter.
18 Han räddade mig från dessa fiender, som hatar mig. Jag var ju fullständigt hjälplös i deras händer.
19 De anföll mig just den dag då jag var som svagast, men Herren beskyddade mig.
20 Han ledde mig till en plats där jag kunde vara trygg, för han är glad över mig.
21 Eftersom jag hade handlat rätt och var oskyldig belönade Herren mig.
22 Jag har följt hans befallningar och hans bud. Jag har inte vänt mig bort från honom.
23 Jag har noga hållit alla hans lagar och har inte förkastat en enda av dem.
24 Jag har gjort mitt bästa för att hålla dem alla och aktat mig för att göra det som är orätt.
25 Därför har Herren välsignat mig. Jag har gjort vad som är rätt, och han vet att jag är oskyldig.
26 Herre, du är barmhärtig mot dem som är barmhärtiga! Du straffar inte dem som flyr från det som är ont.
27 Du välsignar de ärliga, men du tolererar inte att någon lämnar dina vägar.
28 Du hjälper dem som vill bli hjälpta och inte överskattar sig själva, men du fördömer de stolta och överlägsna.
29 Du är mitt ljus! Herren, min Gud, har förvandlat mörkret till ljus.
30 Med din kraft kan jag nu ta mig över vilka murar som helst och anfalla vilken fiende som helst.
31 Vilken Gud han är! Fullkomlig i allt! Alla hans löften visar sig vara sanna. Han är den sköld som alla kan skydda sig bakom.
32 För vem är Herre utom vår Gud? Finns det någon förutom honom, som är fast som en klippa?
33 Han ger mig kraft och skyddar mig vart jag än går.
34 Han gör mig säker på foten, ja, jag är som en bergsget på klipphyllorna. Han leder mig tryggt längs bergskanten.
35 Han lär mig att bruka mitt vapen och visar mig hur jag ska spänna bågen!
36 Du har gett mig din frälsning som min sköld. Herre, din högra hand håller mig upprätt. Din mildhet har gjort mig stor.
37 Du har gett mig fast mark under fötterna, så att jag aldrig behöver snava.
38 Jag jagade mina fiender, och hann upp dem, och jag vände mig inte om förrän alla hade besegrats.
39 Med all kraft slog jag dem till marken, så att de inte kunde resa sig. Jag satte min fot på deras halsar.
40 Du utrustade mig med starka vapen för striden. Mina fiender förlorade modet och föll besegrade framför mina fötter.
41 Du fick dem att vända om och fly. Jag slog ihjäl alla som hatade mig.
42 De ropade på hjälp, men ingen vågade komma och rädda dem. De ropade på Herren, men han vägrade att svara dem.
43 Då krossade jag dem, och som dammkorn virvlade de bort med vinden. Jag kastade bort dem som sopor från gatan.
44-46 Du lät mig segra i varje strid, och folken kom och tjänade mig. Även främlingar kom och bugade sig för mig, och när jag talade till dem lydde de mina ord. Darrande kom de från sina befästningar.
47 Herren lever! Prisa honom, som är min fasta klippa, honom som beskyddar mig!
48 Han är den Gud som hämnas dem som skadar mig, och han besegrar folken inför mig.
49 Han räddar mig undan mina fiender. Han låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken!
51 Många gånger har du på ett märkligt sätt räddat mig, jag som är den kung som du har tillsatt. Du har varit kärleksfull och god mot mig, och det kommer du också att vara mot mina ättlingar.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica