Psaltaren 18
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Kungens tacksägelse
(2 Sam 22:1-51)
18 För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld.
2 Herre, vad jag älskar dig, du min styrka!
3 Herren är min klippa,
han är min borg, min räddare.
Han är min Gud, min tillflykts klippa.
Han är min sköld och min frälsnings horn[a], mitt värn.
4 När jag ropar till Herren,
han som är värd allt pris,
räddar han mig från alla mina fiender.
5 Dödens snaror omgav mig,
fördärvets strömmar sköljde över mig.
6 Dödsrikets band omgav mig,
dödens snaror föll över mig.
7 I min förtvivlan vädjade jag till Herren,
ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel.
Mitt rop nådde hans öron.
8 Då darrade jorden och bävade,
bergens grundvalar skakade.
De skälvde, för han var vred.
9 Rök vällde fram ur hans näsborrar
och eldslågor slog ut från hans mun.
Han sprutade glöd.
10 Han sänkte ner himlen
och kom ner med mörka moln under sina fötter.
11 Han red på en kerub och flög,
med vindens vingar svävade han fram.
12 Han dolde sig inne i mörkrets tält som omslöt honom:
mörka vatten, tjocka regnmoln.
13 I ljuset av hans närvaro bröt molnen fram,
med hagel och klot av eld.
14 Herren dundrade i himlen.
Den Högste lät sin stämma höras
med hagel och klot av eld.
15 Han sköt sina pilar och skingrade dem,
han lät blixtar i mängd ljunga och förvirrade dem.
16 Vattnens bäddar visade sig,
jordens grund blev synlig på din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.
17 Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig
och drog mig upp ur det djupa vattnet.
18 Han räddade mig från mina mäktiga fiender,
från dem som var starkare än jag.
19 De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren blev mitt stöd.
20 Han ledde mig till en rymlig plats,
han räddade mig,
för han älskar mig.
21 Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent
belönade Herren mig.
22 Jag har följt Herrens vägar.
Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.
23 Jag har noga hållit hans lagar
och aldrig överträtt någon enda av dem.
24 Jag har varit fläckfri inför honom
och aktat mig för att synda.
25 Därför har Herren belönat min rättfärdighet,
mina händers renhet inför honom.
26 Du är trogen mot den som är trogen.
Du är pålitlig för den som är pålitlig.
27 Du visar dig ren mot den rene,
men den som sviker möter du med list.
28 Du räddar det folk som är förnedrat,
men du förödmjukar de stolta.
29 Du låter mitt ljus lysa, Herre, min Gud,
förvandlar mitt mörker till ljus.
30 Med din hjälp kan jag anfalla en här,
med min Gud störta fram mot en mur.
31 Guds väg är fullkomlig.
Alla Herrens ord är sanna.
Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.
32 Vem är Gud utom Herren?
Vem är en klippa utom vår Gud?
33 Gud ger mig kraft
och hjälper mig att vandra på den rätta vägen.
34 Han gör mig säker på foten som en hind,
och ställer mig uppe på bergen.
35 Han ger mig skicklighet i striden
och lär mig hur jag ska spänna bågen.
36 Du gav mig din frälsnings sköld.
Din högra hand stödde mig
och när du svarade mig, stärkte du mig[b].
37 Du gav mig fotfäste,
så att jag aldrig behövde snava.
38 Jag förföljde mina fiender
och hann upp dem,
och jag vände inte om
förrän alla hade förintats.
39 Jag krossade dem, så att de inte kunde resa sig.
Jag trampade ner dem fullständigt.
40 Du gav mig styrka till att strida.
Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.
41 Du drev mina fiender på flykten.
Jag har utplånat dem allesammans.
42 De ropade på hjälp,
men ingen räddade dem.
De ropade på Herren,
men han svarade inte.
43 Jag krossade dem till dammkorn.
Jag trampade ner dem som smuts på gatan.
44 Du räddade mig då jag anfölls av folken.
Du gjorde mig till ledare över folken,
även främlingar kom och betjänade mig.
45 Främlingar kom krypande till mig.
När jag talade till dem, lydde de.
46 Främlingars mod försvann,
och darrande kom de ut ur sina fästen.
47 Herren lever! Prisad vare han,
min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 Gud låter mig hämnas mina fiender,
och lägger folken under mig.
49 Du räddar mig undan mina fiender.
Du låter dem inte få tag på mig,
utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,
och sjunga till din ära!
51 Han ger stora segrar till sin smorde kung.
Han är nådig mot David
och hans ättlingar för evigt.
Psaltaren 18
Svenska 1917
18 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
2 Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
3 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
6 Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
8 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
10 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
11 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
12 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
13 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
15 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
16 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
24 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
29 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
31 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
33 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
34 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
42 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
44 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
49 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.