(A) I min nöd åkallade jag Herren,
        jag ropade till min Gud.
    Från sitt tempel
        hörde han min röst,
    mitt rop till honom
        nådde hans öron.

Read full chapter

I min förtvivlan vädjade jag till Herren,
    ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel.
    Mitt rop nådde hans öron.

Read full chapter

(A) På nödens dag söker jag Herren,
    om natten är min hand utsträckt
        utan att tröttna.
    Min själ vägrar låta sig tröstas.

Read full chapter

Jag söker Herren när jag är i nöd,
    på natten sträcker jag outtröttligt ut min hand,
    men det finns ingen tröst för mig.

Read full chapter

34 När han dräpte dem
        frågade de efter honom,
    de vände om och sökte Gud.
35 (A) De mindes att Gud är deras klippa,
    att Gud den Högste
        är deras befriare.
36 (B) De försökte bedra honom
        med sina ord,
    de ljög för honom med sin tunga.
37 Deras hjärtan var inte uppriktiga
        mot honom,
    de var inte trogna
        mot hans förbund.

38 (C) Men han är barmhärtig
    och försonar skuld,
        han vill inte förgöra.
    Ofta höll han tillbaka sin vrede
        och lät inte hela sin glöd
            bryta fram.
39 (D) Han tänkte på att de bara är kött,
    en vind[a] som försvinner
        och inte kommer åter.

40 Hur ofta trotsade de honom inte
        i öknen
    och bedrövade honom
        i ödemarken!
41 Gång på gång frestade de Gud
    och kränkte Israels Helige.
42 De kom inte ihåg hans hand
    eller dagen då han befriade dem
        från fienden,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten
    och sina under på Soans mark.

44 (E) Han förvandlade deras floder
        till blod
    så att de inte kunde dricka
        ur bäckarna.
45 (F) Han sände flugsvärmar
        som förtärde dem
    och grodor som förstörde för dem,
46 (G) han gav deras gröda åt larver
    och deras skördar åt gräshoppor.
47 (H) Han slog deras vinstockar
        med hagel
    och deras fikonträd med skyfall[b],
48 han utlämnade deras boskap åt hagel
    och deras hjordar åt blixtar.
49 (I) Han sände över dem sin vredesglöd,
    harm, vrede och nöd,
        en skara av olycksänglar.
50 (J) Han gav fritt utlopp åt sin vrede,
    han skonade inte deras själ
        från döden
    utan utlämnade deras liv åt pesten.
51 (K) Han slog allt förstfött i Egypten,
    livskraftens förstling
        i Hams hyddor.

52 (L) Han lät sitt folk bryta upp
        som en fårflock
    och förde dem som en hjord
        genom öknen.
53 (M) Han ledde dem tryggt,
    de behövde inte vara rädda,
        deras fiender svaldes av havet.
54 (N) Han förde dem till sitt heliga land,
    till det berg som hans högra hand
        hade vunnit.
55 (O) Han fördrev hednafolken
        framför dem,
    han gav dem deras land
        som arvedel
    och lät Israels stammar bo
        i deras hyddor.

56 (P) Men de trotsade och frestade
        Gud den Högste,
    de höll inte fast
        vid hans vittnesbörd.
57 (Q) De vek trolöst tillbaka
        som sina fäder,
    de gav vika som en opålitlig båge.
58 (R) De väckte hans vrede
        med sina offerhöjder
    och kränkte honom
        med sina avgudabilder.

59 Gud hörde det och blev vred,
    han förkastade Israel med all kraft.
60 (S) Han övergav sin boning i Shilo[c],
    det tält han rest bland människorna.
61 (T) Han gav sin makt i fångenskap
    och sin ära[d] i fiendehand.
62 (U) Sitt folk utlämnade han åt svärdet,
    han blev vred på sin arvedel.
63 Deras unga män förtärdes av eld,
    deras unga kvinnor
        blev utan brudsång.
64 (V) Deras präster föll för svärd,
    deras änkor kunde inte
        hålla dödsklagan.

65 Då vaknade Herren som ur sömn,
    som en hjälte bedövad av vin.
66 Han slog tillbaka sina fiender
    och drog evig skam över dem.
67 Han förkastade Josefs hydda
    och utvalde inte Efraims stam,
68 (W) men Juda stam utvalde han,
    Sions berg som han älskar.
69 (X) Han byggde sin helgedom
        hög som himlen,
    grundade den likt jorden för evigt.

70 (Y) Han utvalde sin tjänare David
    och tog honom från fårens fållor,
71 (Z) han hämtade honom från tackorna
    och satte honom till herde
        för Jakob, sitt folk,
            för Israel, sin arvedel.
72 Han var deras herde med rent hjärta
    och ledde dem
        med förståndig hand.

Read full chapter

Footnotes

  1. 78:39 vind   Annan översättning: "ande".
  2. 78:47 skyfall   Ordets innebörd oklar. Annan möjlig översättning: "frost" (så Septuaginta).
  3. 78:60 Shilo   Plats strax norr om Jerusalem där tabernaklet stod under domartiden (se t ex 1 Sam 1:3f).
  4. 78:61 sin makt … sin ära   Guds förbundsark som utlämnades åt filisteerna (se 1 Sam 4-6).

34 När han dödade, frågade de efter honom,
    vände om och sökte honom.
35 Då kom de ihåg att Gud var deras klippa,
    att Gud den Högste var deras befriare.
36 Men de hycklade med sina ord för honom,
    de ljög för honom.
37 Deras hjärtan var inte lojala mot honom,
    och de var inte trogna mot hans förbund.
38 Ändå är han barmhärtig och försonar missgärning,
    han vill inte förgöra.
Många gånger höll han tillbaka sin vrede,
    lät inte sin vredes glöd flamma upp.
39 Han kom ihåg att de bara var mänskliga varelser
    som försvinner som en vindpust,
        för att inte komma åter.

40 Hur många gånger gjorde de inte uppror mot honom i öknen
    och bedrövade honom i ödemarken!
41 Gång på gång frestade de Gud
    och gjorde Israels Helige bedrövad.
42 De kom inte ihåg den makt som han visade
    när han befriade dem från fienden,
43 när han gjorde sina tecken i Egypten
    och sina under på Soans slätter.
44 Han förvandlade deras floder till blod,
    och de kunde inte dricka vatten ur bäckarna.
45 Han sände stora svärmar med flugor som åt dem
    och grodor som förstörde.
46 Han gav deras gröda åt gräshoppor
    och deras skörd åt skadedjur.[a]
47 Han förstörde deras vinrankor med hagel
    och mullbärsfikonträden med slagregn[b].
48 Han utlämnade deras boskap åt hagel
    och deras hjordar åt blixten.[c]
49 Han släppte loss sin glödande vrede över dem,
    vrede, harm och förbittring,
    en skara av olycksänglar.
50 Han gav sin vrede fritt utlopp
    och skonade inte deras liv,
    utan lät dem dö av pest.
51 Han slog allt förstfött i Egypten,
    de förstfödda av manligt kön i Hams hyddor.
52 Han ledde ut sitt folk som en flock,
    han ledde dem som en hjord genom öknen.
53 Han ledde dem tryggt, så att de inte behövde frukta,
    och havet täckte deras fiender.
54 Han ledde dem till gränsen av sitt heliga land,
    till det berg som hans makts hand hade erövrat.
55 Han drev bort folken framför dem,
    han delade ut deras land som arvedel
    och lät Israels stammar bosätta sig i deras tält.

56 Men de prövade Gud, den Högste, var upproriska mot honom
    och höll inte hans befallningar.
57 De vände sig bort i trolöshet som sina fäder,
    bort, som en förrädisk båge.
58 De retade upp honom med sina offerplatser
    och gjorde honom svartsjuk med sina avgudabilder.
59 När Gud hörde dem blev han vred,
    och han förkastade Israel helt.
60 Han övergav sin boning i Shilo,
    det tält han hade satt upp bland människorna.
61 Han lät sin makt[d] föras bort i fångenskap
    och överlämnade sin härlighet i fiendehänder.
62 Han överlämnade sitt folk åt svärdet
    och var vred på sin egendom.
63 Deras unga män förtärdes av eld,
    och för deras unga flickor sjöngs aldrig någon bröllopssång.
64 Prästerna dödades med svärd
    och deras änkor kunde inte hålla någon dödsklagan.

65 Då vaknade Herren, som ur en sömn,
    som en krigare som varit upprymd av vin.
66 Han slog tillbaka sina fiender,
    han skickade bort dem till evig skam.
67 Han förkastade Josefs boningar,
    han utvalde inte Efraims stam.
68 I stället utvalde han Judas stam
    och berget Sion som han älskade.
69 Där byggde han sin helgedom likt höjderna,
    lika orubbligt som jorden som han grundlagt för evigt.
70 Han utsåg David till sin tjänare
    och hämtade honom från fårfållorna.
71 Från fåren hämtade han honom,
    för att bli herde för hans folk Jakob,
    för Israel, hans arvedel.
72 Han var herde för dem med ett uppriktigt hjärta,
    han ledde dem med skicklig hand.

Read full chapter

Footnotes

  1. 78:46 I grundtexten används olika ord för gräshoppor i parallellismen i denna vers, medan vi bara har ett ord i svenskan.
  2. 78:47 Det hebreiska ordets exakta betydelse är okänd, kanske häftigt regn eller flod, troligen är det en parallell till hagel.
  3. 78:48 Eftersom hagel redan förekommer i föregående vers är det möjligt att ordet i denna vers skulle kunna tolkas som sjukdomar (ett mycket liknande ord), och ”blixt” som pest; denna tolkning stöds av ett par hebreiska handskrifter.
  4. 78:61 Syftar uppenbarligen på förbundsarken.

15 (A) Jag går min väg,
        jag återvänder till min boning
    tills de erkänner sin skuld
        och söker mitt ansikte.
    I nöden ska de vända sig till mig.

Read full chapter

15 Jag går och återvänder hem
    tills de inser sin skuld
och söker mig.
    I sin nöd kommer de att söka mig.”

Read full chapter