dödsrikets band omslöt mig,
    dödens snaror mötte mig.
(A) I min nöd åkallade jag Herren,
        jag ropade till min Gud.
    Från sitt tempel
        hörde han min röst,
    mitt rop till honom
        nådde hans öron.

(B) Då skakade jorden och bävade,
        bergens grundvalar darrade,
    de skakade av hans brinnande
        vrede.
(C) Rök steg ur hans näsa
        och förtärande eld ur hans mun,
    det gnistrade av glöd från honom.
10 Han sänkte himlen och steg ner
    med mörka moln under sina fötter,
11 (D) han red på keruben och flög,
    han svävade fram
        på vindens vingar.
12 (E) Han gjorde mörker till sitt skydd,
    till sin hydda runt omkring honom:
        mörka vatten, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom
    bröt molnen fram
        med hagel och glödande kol.
14 (F) Herren dundrade i himlen,
    den Högste höjde sin röst
        med hagel och glödande kol[a].
15 (G) Han sköt sina pilar
        och skingrade dem,
    blixtar i mängd och förvirrade dem.
16 Flodbäddar blev synliga,
        jordens grundvalar blottades
    för din tillrättavisning, Herre,
        för din vredes stormvind.

17 (H) Han räckte sin hand från höjden
        och grep tag i mig,
    han drog mig upp
        ur de väldiga vattnen.
18 (I) Han räddade mig
        från min mäktige fiende,
    från dem som hatade mig
        och var starkare än jag.
19 (J) De anföll mig på min olyckas dag,
    men Herren var mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats,
    han räddade mig
        eftersom han älskar mig.

21 (K) Herren var god mot mig
        efter min rättfärdighet,
    han lönade mig
        efter mina händers renhet,
22 för jag har hållit mig
        Herrens vägar
    och inte avfallit
        från min Gud.
23 Jag har haft alla hans domar
        för ögonen
    och inte avvisat hans stadgar.
24 (L) Jag har varit fullkomlig
        inför honom
    och aktat mig för synd.
25 (M) Därför har Herren lönat mig
    efter min rättfärdighet,
        efter mina händers renhet
            inför hans ögon.

26 Mot den trogne är du trofast,
    mot den fullkomlige
        är du fullkomlig.
27 (N) Mot den rene är du ren,
    men mot den falske är du vrång.
28 (O) Ja, du frälser ett förtryckt folk,
    men stolta ögon ödmjukar du.
29 (P) Du låter min lampa brinna klart,
    Herren min Gud
        lyser upp mitt mörker.
30 (Q) Med dig slår jag ner en armé[b],
    med min Gud stormar jag murar.

31 (R) Guds väg är fullkomlig,
        Herrens ord är rent.
    Han är en sköld
        för alla som flyr till honom.
32 (S) Vem är Gud förutom Herren,
    vem är en klippa utom vår Gud?

33 (T) Gud, du rustar mig med kraft
    och gör min väg fullkomlig,
34 du gör mina fötter
        som hindens
    och ställer mig på mina höjder.
35 (U) Du lär mina händer att strida,
    mina armar att spänna
        kopparbågen.
36 (V) Du ger mig din frälsnings sköld,
    din högra hand
        stöder mig.
    Din ödmjukhet gör mig stor.
37 (W) Du gör plats för mina steg
        där jag går,
    mina fötter vacklar inte.

38 Jag förföljde mina fiender
        och hann upp dem,
    jag vände inte
        förrän jag gjort slut på dem.
39 (X) Jag krossade dem
        så att de inte kunde resa sig,
    de föll under mina fötter.
40 Du rustade mig med kraft
        för striden,
    du böjde mina motståndare
        under mig.
41 Mina fiender drev du på flykten
        för mig,
    dem som hatade mig
        förintade jag.
42 (Y) De ropade,
        men ingen räddare fanns,
    till Herren,
        men han svarade dem inte.
43 Jag malde dem
        till stoft för vinden,
    jag slängde ut[c] dem
        som smuts på gatan.

44 (Z) Du räddade mig
        ur folkets strider,
    du satte mig till huvud
        över hednafolk,
    folk som jag inte kände
        blev mina tjänare.
45 (AA) Så snart de hörde om mig
        lydde de mig,
    främlingar kröp för mig.
46 Främlingarnas mod
        vissnade bort,
    bävande lämnade de sina fästen.

47 Herren lever!
    Lovad är min klippa,
        upphöjd är min frälsnings Gud!
48 (AB) Gud, du har gett mig hämnd
    och lagt folken under mig.
49 Du har befriat mig
        från mina fiender,
    du har upphöjt mig
        över mina motståndare
    och räddat mig från våldsmän.
50 (AC) Därför vill jag tacka dig
        bland hednafolken, Herre,
    och lovsjunga ditt namn,[d]
51 (AD) för du ger stora segrar
        till din kung
    och visar nåd mot din smorde,
    mot David och hans ätt[e]
        till evig tid.

Read full chapter

Footnotes

  1. 18:14 med hagel och glödande kol   Orden saknas i vissa handskrifter och i 2 Sam 22:14.
  2. 18:30 slår jag ner en armé   Annan översättning: "rusar jag fram mot vallar".
  3. 18:43 slängde ut   Andra handskrifter (så Septuaginta och 2 Sam 22:43): "trampade ner".
  4. 18:50 Citeras av Paulus i Rom 15:9 som profetia om missionen bland hedningarna.
  5. 18:51 ätt   Annan översättning: "ättling" (alltså Messias, Davids son).

Dödsrikets band omgav mig,
    dödens snaror föll över mig.
I min förtvivlan vädjade jag till Herren,
    ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel.
    Mitt rop nådde hans öron.

Då darrade jorden och bävade,
    bergens grundvalar skakade.
    De skälvde, för han var vred.
Rök vällde fram ur hans näsborrar
    och eldslågor slog ut från hans mun.
    Han sprutade glöd.
10 Han sänkte ner himlen
    och kom ner med mörka moln under sina fötter.
11 Han red på en kerub och flög,
    med vindens vingar svävade han fram.
12 Han dolde sig inne i mörkrets tält som omslöt honom:
    mörka vatten, tjocka regnmoln.
13 I ljuset av hans närvaro bröt molnen fram,
    med hagel och klot av eld.
14 Herren dundrade i himlen.
    Den Högste lät sin stämma höras
    med hagel och klot av eld.
15 Han sköt sina pilar och skingrade dem,
    han lät blixtar i mängd ljunga och förvirrade dem.
16 Vattnens bäddar visade sig,
    jordens grund blev synlig på din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.

17 Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig
    och drog mig upp ur det djupa vattnet.
18 Han räddade mig från mina mäktiga fiender,
    från dem som var starkare än jag.
19 De anföll mig på min olyckas dag,
    men Herren blev mitt stöd.
20 Han ledde mig till en rymlig plats,
    han räddade mig,
    för han älskar mig.

21 Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent
    belönade Herren mig.
22 Jag har följt Herrens vägar.
    Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.
23 Jag har noga hållit hans lagar
    och aldrig överträtt någon enda av dem.
24 Jag har varit fläckfri inför honom
    och aktat mig för att synda.
25 Därför har Herren belönat min rättfärdighet,
    mina händers renhet inför honom.

26 Du är trogen mot den som är trogen.
    Du är pålitlig för den som är pålitlig.
27 Du visar dig ren mot den rene,
    men den som sviker möter du med list.
28 Du räddar det folk som är förnedrat,
    men du förödmjukar de stolta.
29 Du låter mitt ljus lysa, Herre, min Gud,
    förvandlar mitt mörker till ljus.
30 Med din hjälp kan jag anfalla en här,
    med min Gud störta fram mot en mur.

31 Guds väg är fullkomlig.
    Alla Herrens ord är sanna.
    Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.
32 Vem är Gud utom Herren?
    Vem är en klippa utom vår Gud?
33 Gud ger mig kraft
    och hjälper mig att vandra på den rätta vägen.
34 Han gör mig säker på foten som en hind,
    och ställer mig uppe på bergen.
35 Han ger mig skicklighet i striden
    och lär mig hur jag ska spänna bågen.
36 Du gav mig din frälsnings sköld.
    Din högra hand stödde mig
    och när du svarade mig, stärkte du mig[a].
37 Du gav mig fotfäste,
    så att jag aldrig behövde snava.

38 Jag förföljde mina fiender
    och hann upp dem,
och jag vände inte om
    förrän alla hade förintats.
39 Jag krossade dem, så att de inte kunde resa sig.
    Jag trampade ner dem fullständigt.
40 Du gav mig styrka till att strida.
    Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.
41 Du drev mina fiender på flykten.
    Jag har utplånat dem allesammans.
42 De ropade på hjälp,
    men ingen räddade dem.
De ropade på Herren,
    men han svarade inte.
43 Jag krossade dem till dammkorn.
    Jag trampade ner dem som smuts på gatan.

44 Du räddade mig då jag anfölls av folken.
    Du gjorde mig till ledare över folken,
    även främlingar kom och betjänade mig.
45 Främlingar kom krypande till mig.
    När jag talade till dem, lydde de.
46 Främlingars mod försvann,
    och darrande kom de ut ur sina fästen.

47 Herren lever! Prisad vare han,
    min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 Gud låter mig hämnas mina fiender,
    och lägger folken under mig.
49 Du räddar mig undan mina fiender.
    Du låter dem inte få tag på mig,
    utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,
    och sjunga till din ära!

51 Han ger stora segrar till sin smorde kung.
    Han är nådig mot David
och hans ättlingar för evigt.

Read full chapter

Footnotes

  1. 18:36 En annan möjlig betydelse är: din omtanke stärkte mig.

(A) Herre, du förde min själ
        upp ur dödsriket,
    du tog mig levande bort
        från dem som går[a] ner
            i graven.

Read full chapter

Footnotes

  1. 30:4 från dem som går   Andra handskrifter: "från att gå".

Herre, du förde mig upp ur dödsriket,
    du räddade mig tillbaka till livet,
    från att fara ner i graven.

Read full chapter