Vid Babels floder

137 Vid Babels floder,
    där satt vi och grät
        när vi tänkte på Sion.
Där i pilträden
    hängde vi våra harpor,
för våra fångvaktare
        bad oss sjunga,
    våra plågare[a]
        bad oss vara glada:
    "Sjung för oss en av Sions sånger!"

Hur kan vi sjunga Herrens sång
    i främmande land?
Glömmer jag dig, Jerusalem,
    då ska min högra hand
        glömma att spela.[b]
Låt min tunga fastna i gommen
        om jag inte tänker på dig,
    om jag inte har Jerusalem
        som min högsta glädje.

[c]Herre, tänk på Jerusalems dag
    då Edoms barn ropade:
        "Riv, riv ner ända till grunden!"
[d]Dotter Babel, du fördärvade[e],
    lycklig är den som får ge dig
        för det du har gjort mot oss.
[f]Lycklig är den
    som får gripa dina späda barn
        och krossa dem mot klippan.

Footnotes

  1. 137:3 våra plågare   Annan översättning (så Septuaginta): "de som fört bort oss".
  2. 137:5 glömma att spela   Ordagrant: "glömma".
  3. 137:7 Ps 74:7, Klag 4:21f, Hes 25:12f, 35:1f, Ob v 10f.
  4. 137:8 Jes 13:19f, Jer 50:29f, 52:24f, Upp 18:2f.
  5. 137:8 du fördärvade   Andra handskrifter: "du fördärvare".
  6. 137:9 Jes 13:16, Nah 3:10, Luk 19:44.

Klagosång under landsflykten

137 Vid Babylons floder satt vi och grät och tänkte på Jerusalem.

I pilträdens grenar hade vi hängt upp våra harpor,

3-4 för hur skulle vi kunna spela och sjunga i ett främmande land? Ändå krävde dessa plågoandar som tagit oss tillfånga, att vi skulle sjunga Sions glada sånger för dem.

5-6 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma hur man spelar harpa. Låt mig aldrig kunna sjunga mer, om jag inte älskar dig mer än något annat.

Herre, glöm inte bort vad dessa edomeer gjorde den dagen när Babylons arméer intog Jerusalem. Jämna den med marken, skrek de.

Babylon, du vidriga monster, du ska förstöras! Och lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.

Ja, lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna!