⁶ Låt min tunga fastna i gommen
        om jag inte tänker på dig,
    om jag inte har Jerusalem
        som min högsta glädje.

^3 (A) De mäktiga sänder sina tjänare
        efter vatten,
    men när de kommer till dammarna
        finner de inget vatten
    utan måste vända tillbaka
        med tomma kärl.
    De är skamsna och förtvivlade
        och täcker huvudet.

^11 (A) Mina ögon förtärs av gråt,
    det jäser i mitt inre,
        min lever^[a] rinner ut på jorden,
    för dottern mitt folk går under,
        barn och spädbarn förgås
            på stadens gator.

¹² De ropar till sina mödrar:
        ”Var finns bröd och vin?”
    De tynar bort som slagna
        på stadens gator,
    de ger upp andan
        i sina mödrars famn.

^13 (B) Vad ska jag säga dig,
    vad ska jag likna dig med,
        du dotter Jerusalem?
    Vad ska jag jämföra dig med
        för att trösta dig,
            du jungfru dotter Sion?
    Din skada är ju stor som havet,
        vem kan hela dig?

^14 (C) Dina profeters syner
        var falska och dåraktiga,
    de visade dig inte din skuld
        för att vända bort din fångenskap^[b].
    De budskap de förkunnade för dig
        var falska och förföriska.

^15 (D) Alla som går vägen förbi
    slår ihop sina händer
        och hånar dig,
    de visslar och skakar på huvudet
        åt dottern Jerusalem:
    ”Är detta den stad som kallades
        skönhetens krona,
            hela jordens fröjd?”

^16 (E) Alla dina fiender spärrar upp
        sin mun mot dig,
    de visslar och gnisslar tänder
        och säger: ”Vi har slukat henne!
    Detta är dagen vi väntat på.
        Vi fick uppleva den,
            vi fick se den!”

^17 (F) Herren har gjort vad han bestämt,
    han har uppfyllt sitt ord
        som han uttalat för länge sedan.
    Han har rivit utan att skona,
        han har låtit fienden
            triumfera över dig
    och upphöjt dina motståndares horn.

¹⁸ Deras hjärtan ropar till Herren.
    Du dotter Sions mur,
        låt tårarna rinna som en bäck
            både dag och natt.
    Ge dig ingen ro,
        unna inte ditt öga någon vila.

^19 (G) Stig upp, ropa högt i natten
        när nattväkterna^[c] börjar.
    Utgjut ditt hjärta som vatten
        inför Herrens ansikte,
    lyft dina händer till honom
        för dina barns liv
    som tynar bort av hunger
        i alla gathörn.

^20 (H) Se, Herre, och tänk på
        vem du gjort så emot.
    Ska kvinnor äta sin livsfrukt,
        barnen de burit i sin famn?
    Ska präster och profeter dödas
        i Herrens helgedom?

²¹ På marken, på gatorna
        ligger unga och gamla.
    Mina jungfrur och unga män
        har fallit för svärd,
    du har dödat på din vredes dag,
        slaktat utan att skona.

^22 (I) Som till högtidsdag bjöd du in
        skräck från alla håll.
    På Herrens vredes dag
        var det ingen som kom undan
            eller överlevde.
    Dem som jag burit
        i famnen och fostrat
            har min fiende förgjort.