Psaltaren 129
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Ständigt förföljda men aldrig utplånade
129 Ända från min tidigaste ungdom, säger Israel, har jag blivit förföljd.
2 Men det är inte ute med mig! Mina fiender har aldrig lyckats utplåna mig!
3-4 Min rygg är sönderslagen av deras piskor. Det är som de kört fram med en plog över mig. Men Herren har visat att man kan lita på honom. Han har krossat kedjorna som dessa Guds fiender hade bundit mig med.
5 Låt alla dem som hatar Jerusalem bli besegrade och ta till flykten.
6-7 Må de bli som gräs i dålig jord, som vissnar och blir brunt när det är halvvuxet. Den som skördar struntar i det, och ingen binder samman det.
8 Och ingen som går förbi dem ropar: Herrens välsignelse är över er! Vi välsignar er i Herrens namn.
Psaltaren 129
Svenska 1917
129 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica