Add parallel Print Page Options

129 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Förtröstan trots förföljelse

129 En vallfartssång.

”De har förtryckt mig mycket ända från min ungdom,”
    ska Israel säga,
”de har förtryckt mig mycket ända från min ungdom.
    Men de har inte besegrat mig.
Min rygg är sönderplöjd av dessa plöjare,
    de har dragit långa fåror.
Men Herren är rättfärdig.
    Han har skurit av de gudlösas band.”

Alla som hatar Sion
    ska vända tillbaka i skam.
De blir som gräs på taket,
    som vissnar innan det börjar växa.
Den som skördar får inte en handfull av det,
    och ingen binder samman en kärve av det.
Och ingen som går förbi dem ropar:
    Herrens välsignelse är över er!
    Vi välsignar er i Herrens namn.”