Trängd men inte besegrad

129 En pilgrimssång.

Hårt har de trängt mig
    ända från min ungdom
        – så ska Israel säga –
hårt har de trängt mig
    ända från min ungdom,
        men de har inte besegrat mig.
[a]På min rygg har plöjare plöjt
    och dragit långa fåror.
Men Herren är rättfärdig,
    han högg av de gudlösas band.

[b]Alla som hatar Sion
    ska skämmas och vika tillbaka.
[c]De ska bli som gräs på taken
    som vissnar innan det rycks upp.
Ingen skördeman
        fyller sin hand med det,
    ingen kärvbindare sin famn,
[d]och ingen som går förbi säger:
    "Må Herrens välsignelse
        vila över er!
    Vi välsignar er i Herrens namn."

Ständigt förföljda men aldrig utplånade

129 Ända från min tidigaste ungdom, säger Israel, har jag blivit förföljd.

Men det är inte ute med mig! Mina fiender har aldrig lyckats utplåna mig!

3-4 Min rygg är sönderslagen av deras piskor. Det är som de kört fram med en plog över mig. Men Herren har visat att man kan lita på honom. Han har krossat kedjorna som dessa Guds fiender hade bundit mig med.

Låt alla dem som hatar Jerusalem bli besegrade och ta till flykten.

6-7 Må de bli som gräs i dålig jord, som vissnar och blir brunt när det är halvvuxet. Den som skördar struntar i det, och ingen binder samman det.

Och ingen som går förbi dem ropar: Herrens välsignelse är över er! Vi välsignar er i Herrens namn.