Add parallel Print Page Options

Den gudfruktiges välsignelser

128 En vallfartssång.

Lycklig är den som fruktar Herren
    och vandrar på hans vägar.
Det du arbetat ihop får du äta av.
    Du ska vara lycklig,
    och det ska gå dig väl.
Din hustru ska likna en fruktbar vinstock i ditt hus
    och dina barn olivplantor vid ditt bord.
Så välsignas den som fruktar Herren.

Herren ska välsigna dig från Sion.
    Du ska få se Jerusalems välgång
    så länge du lever,
och du ska få leva för att se dina barnbarn.

    Frid över Israel!

Förtröstan trots förföljelse

129 En vallfartssång.

”De har förtryckt mig mycket ända från min ungdom,”
    ska Israel säga,
”de har förtryckt mig mycket ända från min ungdom.
    Men de har inte besegrat mig.
Min rygg är sönderplöjd av dessa plöjare,
    de har dragit långa fåror.
Men Herren är rättfärdig.
    Han har skurit av de gudlösas band.”

Alla som hatar Sion
    ska vända tillbaka i skam.
De blir som gräs på taket,
    som vissnar innan det börjar växa.
Den som skördar får inte en handfull av det,
    och ingen binder samman en kärve av det.
Och ingen som går förbi dem ropar:
    Herrens välsignelse är över er!
    Vi välsignar er i Herrens namn.”

128 En vallfartssång. Säll är envar som fruktar HERREN och vandrar på hans vägar.

Ja, av dina händers arbete får du njuta frukten; säll är du, och väl dig!

Lik ett fruktsamt vinträd varder din hustru, därinne i ditt hus, lika olivtelningar dina barn, omkring ditt bord.

Ty se, så varder den man välsignad, som fruktar HERREN.

HERREN välsigne dig från Sion; må du få se Jerusalems välgång i alla dina livsdagar,

och må du få se barn av dina barn. Frid över Israel!

129 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»