176 [a]Jag har gått vilse
        som ett förlorat får.
    Sök upp din tjänare,
        för jag har inte glömt dina bud.

Read full chapter

176 Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får.
    Kom du och sök reda på mig, din tjänare,
för jag har inte glömt bort dina bud.

Read full chapter

(A) Mitt folk var förlorade får.
    Deras herdar vilseledde dem
        och lät dem irra omkring
            på bergen.
    De strövade från berg till höjd
        och glömde sin viloplats.

Read full chapter

Mitt folk har varit förlorade får.
    Deras herdar har fört dem vilse
och fått dem att irra omkring bland bergen.
    De strövade från berg till höjd
och glömde sin egen viloplats.

Read full chapter

Mina får irrar omkring på alla berg och alla höga kullar. Över hela landet är mina får skingrade utan att någon frågar efter dem eller söker upp dem.

Read full chapter

och så har mina får irrat omkring på alla berg och höjder. Över hela jorden har min fårahjord skingrats, men ingen letar efter dem eller frågar efter dem.

Read full chapter

(A) Men husgudarna[a] talar svek,
        spåmännen skådar lögn,
    bedrägliga drömmar talar de,
        tomhet är deras tröst.
    Därför drar folket bort
        som en fårhjord.
    De lider nöd,
        för de har ingen herde.

Read full chapter

Footnotes

  1. 10:2 husgudarna   Hebr. terafím var statyetter, ofta små (1 Mos 31:34), som förknippades med familjers folktro och vidskepelse.

Men husgudarna talar svek,
    spåmännen ser lögnaktiga syner,
berättar falska drömmar
    och ger tom tröst.
Därför vandrar folket omkring, förtryckta,
    för de har ingen herde.

Read full chapter