A A A A A
Bible Book List

Psaltaren 107 Nya Levande Bibeln (SVL)

En lovsång för Guds godhet

107 Tacka Herren för att han är god mot oss, och för att hans kärlek aldrig upphör.

Har Herren befriat dig? Tala då om det! Berätta för andra att han har räddat dig ur dina fienders våld!

Han har fört de fångna tillbaka från jordens alla hörn,

alla dem som vandrade i öknen utan att finna vägen hem.

De var hungriga, törstiga och svaga.

Herre, hjälp oss, ropade de, när de inte såg någon utväg mer, och han förbarmade sig över dem!

Han förde dem till en plats där de kunde bo.

Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort!

Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda.

10 Vilka är det som sitter i mörker och dödsskugga, förkrossade av sorg och slaveri?

11 Det är de som gjort uppror mot Gud och inte lytt hans ord och föraktat honom som är en Gud över alla gudar.

12 Därför fick de slita ont och arbeta hårt. De föll till marken och ingen kunde hjälpa dem att resa sig.

13 Då ropade de till Herren i sina svårigheter, och han befriade dem!

14 Han ledde dem ut från mörkret och dödsskuggan, och bröt sönder deras bojor.

15 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans godhet och för allt underbart han gjort.

16 Han slog in portarna av koppar och järnbommarna bröt han sönder.

17 Andra fick lida av följderna för sina synder och felsteg.

18 Deras aptit försvann och de höll på att svälta ihjäl.

19 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem och befriade dem.

20 Han sa bara ett ord och de blev botade, ja, de rycktes bort från dödens portar.

21 O, om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort.

22 Må deras tack tjäna som offer! Må de sjunga om allt han gjort!

23 Åter andra seglade på haven med gods och varor.

24 Där upplevde de Guds makt och blev vittnen till det han gjorde.

25 Han kallade på stormvindarna, och vågorna började gå höga.

26 Fartygen reste sig mot skyn och störtade sedan mot djupen bland de virvlande vågorna. Sjömännen vred sig av skräck,

27 och de raglade som berusade för de såg inte längre någon utväg.

28 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem.

29 Han lugnade stormen och stillade vågorna.

30 De gladde sig över att det äntligen hade blivit lugnt, och Gud förde dem till den hamn dit de ville.

31 O, tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort!

32 Låt dem prisa honom och upphöja honom när folket samlas, och låt dem lova honom inför folkets ledare.

33 Herren låter floderna torka upp,

34 och det bördiga landet gör han till en saltöken, när innevånarnas ondska tar överhand.

35 Men han kan också göra en oas mitt i ett ökenland och låta vattenkällor bryta fram.

36 Han låter nybyggare komma dit hungriga, och de bygger där sina städer och

37 odlar sina fält. De planterar sina vingårdar och får sedan stora och rika skördar!

38 Han välsignar dem rikligen, och de får många barn. Också deras boskapshjordar förökas mer och mer.

39 Men när Guds folk på nytt blir besegrat och förödmjukat och utsatt,

40 så visar Gud avsky för dessa förtryckare och låter dem irra omkring i öknen.

41 Men han befriar de hjälplösa ur deras elände och låter dem få många barn och ha stor framgång.

42 Överallt kommer goda människor att se det och fyllas av glädje, medan de ogudaktiga står häpna.

43 Om du är förståndig bör du lyssna till vad jag säger. Tänk på hur Herren på allt sätt visar sin godhet!

Nya Levande Bibeln (SVL)

Nya Levande Bibeln (Swedish New Living Bible)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.

Psaltaren 107 Svenska 1917 (SV1917)

107 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.

Viewing of
Cross references
Footnotes