En lovsång för Guds godhet

107 Tacka Herren för att han är god mot oss, och för att hans kärlek aldrig upphör.

² Har Herren befriat dig? Tala då om det! Berätta för andra att han har räddat dig ur dina fienders våld!

³ Han har fört de fångna tillbaka från jordens alla hörn,

⁴ alla dem som vandrade i öknen utan att finna vägen hem.

⁵ De var hungriga, törstiga och svaga.

⁶ Herre, hjälp oss, ropade de, när de inte såg någon utväg mer, och han förbarmade sig över dem!

⁷ Han förde dem till en plats där de kunde bo.

⁸ Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort!

⁹ Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda.

¹⁰ Vilka är det som sitter i mörker och dödsskugga, förkrossade av sorg och slaveri?

¹¹ Det är de som gjort uppror mot Gud och inte lytt hans ord och föraktat honom som är en Gud över alla gudar.

¹² Därför fick de slita ont och arbeta hårt. De föll till marken och ingen kunde hjälpa dem att resa sig.

¹³ Då ropade de till Herren i sina svårigheter, och han befriade dem!

¹⁴ Han ledde dem ut från mörkret och dödsskuggan, och bröt sönder deras bojor.

¹⁵ Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans godhet och för allt underbart han gjort.

¹⁶ Han slog in portarna av koppar och järnbommarna bröt han sönder.

¹⁷ Andra fick lida av följderna för sina synder och felsteg.

¹⁸ Deras aptit försvann och de höll på att svälta ihjäl.

¹⁹ Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem och befriade dem.

²⁰ Han sa bara ett ord och de blev botade, ja, de rycktes bort från dödens portar.

²¹ O, om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort.

²² Må deras tack tjäna som offer! Må de sjunga om allt han gjort!

²³ Åter andra seglade på haven med gods och varor.

²⁴ Där upplevde de Guds makt och blev vittnen till det han gjorde.

²⁵ Han kallade på stormvindarna, och vågorna började gå höga.

²⁶ Fartygen reste sig mot skyn och störtade sedan mot djupen bland de virvlande vågorna. Sjömännen vred sig av skräck,

²⁷ och de raglade som berusade för de såg inte längre någon utväg.

²⁸ Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem.

²⁹ Han lugnade stormen och stillade vågorna.

³⁰ De gladde sig över att det äntligen hade blivit lugnt, och Gud förde dem till den hamn dit de ville.

³¹ O, tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort!

³² Låt dem prisa honom och upphöja honom när folket samlas, och låt dem lova honom inför folkets ledare.

³³ Herren låter floderna torka upp,

³⁴ och det bördiga landet gör han till en saltöken, när innevånarnas ondska tar överhand.

³⁵ Men han kan också göra en oas mitt i ett ökenland och låta vattenkällor bryta fram.

³⁶ Han låter nybyggare komma dit hungriga, och de bygger där sina städer och

³⁷ odlar sina fält. De planterar sina vingårdar och får sedan stora och rika skördar!

³⁸ Han välsignar dem rikligen, och de får många barn. Också deras boskapshjordar förökas mer och mer.

³⁹ Men när Guds folk på nytt blir besegrat och förödmjukat och utsatt,

⁴⁰ så visar Gud avsky för dessa förtryckare och låter dem irra omkring i öknen.

⁴¹ Men han befriar de hjälplösa ur deras elände och låter dem få många barn och ha stor framgång.

⁴² Överallt kommer goda människor att se det och fyllas av glädje, medan de ogudaktiga står häpna.

⁴³ Om du är förståndig bör du lyssna till vad jag säger. Tänk på hur Herren på allt sätt visar sin godhet!