Add parallel Print Page Options

104 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!

Glädje över vad Gud har skapat

1-2 Jag välsignar Herren! Herre, min Gud, av hela hjärtat prisar jag dig! Du är klädd i ära, majestät och ljus! Som en tältduk har du spänt upp himlen.

Över molnen har du gjort dig din boning. Ja, molnen är dina vagnar. Du rider på vindens vingar.

Du gör vindarna till dina budbärare och blixtarna till dina tjänare!

Du har lagt en fast grund för jorden så att den aldrig kan rubbas.

Du bredde ut haven som en klädnad över den, och vattenmassorna stod över bergstopparna.

7-8 Du talade, och vid ljudet av din röst samlade sig vattnet till stora hav. Bergen blev till, och dalarna fick de djup som du bestämde.

Du satte en gräns för haven, för att de aldrig mer skulle översvämma jorden.

10 Du lät källor springa fram i dalarna, och bäckar vällde fram från bergen,

11 bäckar som ger djuren vatten att dricka. Där släcker vildåsnorna sin törst,

12 och på stränderna bygger fåglarna sina bon. Deras sång hörs från trädens grenar.

13 Du sänder regn över bergen, och jorden mättas med dina goda gåvor.

14 Det späda gräset växer upp på din befallning och ger mat åt boskapen. Det finns fruktträd, grönsaker och säd!

15 Det finns vin som gör människan glad, olivolja som får hennes ansikte att skina och bröd som ger henne styrka.

16 Herren planterade cedrarna på Libanons berg, som nu är stora och grönskande.

17 På deras grenar bygger fåglarna sina nästen, medan storkarna håller till bland barrträden.

18 Högt uppe i bergen finns det betesmarker för vildgetterna, och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.

19 Du har skapat månen för att bestämma månadernas längd och solen vet timmen när den ska gå ner.

20 Du sänder natten och mörkret, då mängder av skogens djur kommer fram.

21 Då ryter de unga lejonen efter mat, men också de är beroende av dig, Gud.

22 Men när solen går upp drar de sig tillbaka till sina hålor för att vila sig.

23 Då går människan till sitt arbete, där hon arbetar tills kvällen kommer.

24 Herre, hur rikt och hur mångsidigt är inte ditt verk! Ja, i din vishet har du gjort alltsammans, och dina rikedomar översvämmar hela jorden.

25 Där finns det mäktiga havet. Det myllrar av liv av alla slag, av både stora och små djur.

26 Där stävar fartygen fram och där leker sjöodjuret.

27 Alla djur väntar på att du ska ge dem deras dagliga föda.

28 Du ger dem, och de samlar in. Du öppnar din hand för att mata dem, och de äter och blir mätta.

29 Men om du vänder dig bort ifrån dem så blir de förskräckta. Ja, när du tar deras livsande ifrån dem så dör de och blir åter jord.

30 Du sänder din Ande, och nytt liv uppstår på jorden.

31 Prisa Gud i evighet! Han själv känner glädje över allt vad han skapat!

32 Han behöver bara se på jorden så bävar den, och när han rör vid bergen börjar de ryka.

33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever. Jag vill prisa Gud till mitt sista andetag!

34 Jag hoppas att sång behagar honom, för han är källan till all min glädje.

35 Låt alla syndare gå under, alla som vägrar att lovprisa honom! Men jag vill lova Herren. Halleluja!