Add parallel Print Page Options

Skaparens lov

104 Lova Herren, min själ!

Herre, min Gud, du är hög och stor,
    du är klädd i majestät och prakt!
Han sveper sig i ljus som en klädnad,
    som en tältduk har han spänt upp himlen.
Över vattnen har han timrat sina salar.
    Molnen är hans vagnar,
    och han rider på vindens vingar.
Han gör vindarna till sina budbärare
    och eldslågorna till sina tjänare.

Han har lagt en fast grund för jorden,
    så att den aldrig kan rubbas.
Du bredde ut djupet som en klädnad över den,
    och vattnen stod över bergstopparna.
De flydde vid din tillrättavisning,
    vid ditt dunder tog de till flykten.
Bergen reste sig,
    och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem.
Du satte en gräns för dem,
    och de ska aldrig mer översvämma jorden.

10 Du lät källor springa fram i dalarna,
    och de vällde fram mellan bergen.
11 De ger djuren vatten att dricka.
    Där släcker vildåsnorna sin törst,
12 Vid dem bygger himlens fåglar sina bon
    och låter sin sång höras från trädens grenar.
13 Du sänder regn från dina salar över bergen,
    och jorden mättas med dina goda gåvor.
14 Du låter gräset växa upp åt boskapen
    och örter åt människan att odla.
Så växer det fram mat ur jorden
15 och vin som gör människan glad,
    olja som får hennes ansikte att skina
    och bröd som ger henne styrka.
16 Herrens träd blir väl vattnade,
    Libanons cedrar, som han planterade.
17 Där bygger fåglarna sina nästen,
    och hägern håller till bland cypresserna.
18 De höga bergen tillhör stengetterna,
    och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.

19 Månen är gjord för att bestämma tider,
    och solen vet när den ska gå ner.
20 Du sänder mörkret och natten kommer,
    då alla skogens djur myllrar fram.
21 Då ryter de unga lejonen efter rov
    och begär sin mat av Gud.
22 Men när solen går upp
    drar de sig tillbaka till sina hålor för att lägga sig.
23 Då går människan till sitt arbete,
    där hon arbetar tills kvällen kommer.

24 Herre, hur många är inte dina verk!
    I vishet har du gjort alltsammans,
    och jorden är full av dina skapelser.
25 Där finns det stora och vida havet,
    som myllrar av otaliga livsformer,
    av både stora och små djur.
26 Där stävar fartygen fram,
    och där leker Leviatan,
    som du format.

27 Alla väntar de på dig,
    att du ska ge dem deras föda i rätt tid.
28 Du ger dem, och de samlar in.
    Du öppnar din hand,
    och de äter och blir mätta.
29 Men om du vänder dig bort från dem
    blir de förskräckta.
När du tar deras livsande ifrån dem
    dör de och blir åter jord.
30 Du sänder din Ande,
    och nytt liv skapas.
    Du förnyar jorden.

31 Herrens ära bestå i evighet!
    Herren glädja sig över sina verk!
32 Han ser på jorden, och den bävar,
    han rör vid bergen, och de ryker.

33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever.
    Jag vill prisa min Gud så länge jag är till.
34 Må mina tankar behaga honom,
    jag vill glädjas i Herren.
35 Låt syndarna förgås från jorden
    och de onda inte längre få finnas till!

Lova Herren, min själ.

Halleluja[a]!

Footnotes

  1. 104:35 Betyder prisa Herren, med en kortform av gudsnamnet Jahve (Jah)

104 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!