FJÄRDE BOKEN

Guds evighet och vår förgänglighet

90 (A) En bön av gudsmannen Mose.

Herre, du har varit vår tillflykt[a]
    från släkte till släkte.
(B) Innan bergen blev till
    och du skapade jorden och världen,
        från evighet till evighet är du,
            Gud.

(C) Du låter människan
        vända åter till stoft,
    du säger: "Vänd om,
        ni människors[b] barn!"
(D) Tusen år är i dina ögon
    som dagen i går som försvann,
        som en av nattens timmar[c].
(E) Du sköljer bort dem,
        de är som en sömn.
    Om morgonen gror de som gräset,
(F) om morgonen gror det och blomstrar,
    mot kvällen vissnar det och torkar.

Vi går under genom din vrede,
    förskräckta av din glöd.
(G) Du ställer våra synder inför dig,
    våra hemligheter
        i ditt ansiktes ljus.

Read full chapter

Footnotes

  1. 90:1 tillflykt   Annan översättning: "boning".
  2. 90:3 människors   Annan översättning: "Adams".
  3. 90:4 en av nattens timmar   Ordagrant: "en nattväkt" (tretimmarsperiod, se not till Matt 24:43).

Fjärde boken

(90—106)

Guds evighet, människans förgänglighet

90 En bön av gudsmannen Mose.

Herre, du har varit vår tillflykt
    från generation till generation.
Innan bergen föddes, innan du frambringade jorden och världen,
    fanns du, Gud, från evighet till evighet.

Du låter människan bli jord igen
    och säger: ”Vänd åter, människobarn!”
Tusen år är för dig bara som gårdagen som gick,
    som en enda timme i natten.
Du sveper bort dem,
    de är som en sömn om morgonen,
    de försvinner som gräset,
som växer upp på morgonen
    men vissnar och torkar ut innan kvällen.

Genom din vrede förgås vi,
    vi förskräcks av din vredes glöd.
Du lägger fram våra synder inför dig,
    våra hemliga synder drar du fram i ljuset.

Read full chapter