Add parallel Print Page Options

En lidandes bön

41 För körledaren. En psalm av David.

Lycklig är den som tar hand om den svage.
    Herren befriar honom på olyckans dag.
Herren skyddar honom och håller honom vid liv.
    I landet prisas hans lycka,
    och han utlämnas inte till sina fiender.
Herren vårdar honom på sjukbädden när han ligger sjuk,
    du låter honom återhämta sig från sjukdomen.

Jag sa: ”Herre, var nådig mot mig
    och gör mig frisk igen,
    för jag har syndat mot dig!”
Mina fiender säger elakt om mig:
    ”När ska han dö och hans namn utplånas?”
När någon kommer och besöker mig
    talar han falskt och samlar på ondska,
    för att sedan gå och sprida ut det.

Alla mina ovänner viskar tillsammans
    och tänker ut ont mot mig.
”Han har drabbats av en förfärlig sjukdom
    och kommer aldrig mer upp ur sängen där han ligger!”
10 Till och med min vän som jag litade på och som åt mitt bröd
    har lyft sin häl mot mig[a].

11 Herre, var mig nådig, hjälp mig upp!
    Låt mig ge dem vad de förtjänar!
12 Då vet jag att du älskar mig,
    om min fiende inte får triumfera över mig.
13 Du upprätthåller min integritet
    och låter mig vara i din närhet för evigt.

14 Välsignad är Herren, Israels Gud,
    från evighet till evighet.
Amen, amen!

Footnotes

  1. 41:10 ”Att äta någons bröd” syftar på en nära gemenskap (måltidsgemenskap), ”att lyfta ens häl” mot någon att vända sig mot denne, bli en aktiv motståndare.

41 Blessed is he that considereth the poor: the Lord will deliver him in time of trouble.

The Lord will preserve him, and keep him alive; and he shall be blessed upon the earth: and thou wilt not deliver him unto the will of his enemies.

The Lord will strengthen him upon the bed of languishing: thou wilt make all his bed in his sickness.

I said, Lord, be merciful unto me: heal my soul; for I have sinned against thee.

Mine enemies speak evil of me, When shall he die, and his name perish?

And if he come to see me, he speaketh vanity: his heart gathereth iniquity to itself; when he goeth abroad, he telleth it.

All that hate me whisper together against me: against me do they devise my hurt.

An evil disease, say they, cleaveth fast unto him: and now that he lieth he shall rise up no more.

Yea, mine own familiar friend, in whom I trusted, which did eat of my bread, hath lifted up his heel against me.

10 But thou, O Lord, be merciful unto me, and raise me up, that I may requite them.

11 By this I know that thou favourest me, because mine enemy doth not triumph over me.

12 And as for me, thou upholdest me in mine integrity, and settest me before thy face for ever.

13 Blessed be the Lord God of Israel from everlasting, and to everlasting. Amen, and Amen.