² Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag brister ut och klagar,
    men min frälsning är fjärran.
³ Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
och om natten, men jag får ingen ro.
⁴ Dock är du den Helige,
    den som tronar på Israels lovsånger.
⁵ På dig förtröstade våra fäder,
    de förtröstade och du befriade dem.
⁶ Till dig ropade de och fick hjälp,
    på dig förtröstade de och kom ej på skam.

⁷ Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor, föraktad av folket.
⁸ Alla som ser mig hånar mig,
    de spärrar upp munnen,
de skakar på huvudet:
⁹ "Anförtro dig åt Herren!
    Han skall befria och rädda honom,
han har ju honom kär."

¹⁰ Det var du som hämtade mig ut ur moderlivet
och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
¹¹ På dig är jag kastad ända från modersskötet,
redan i moderlivet var du min Gud.
¹² Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära,
och ingen finns som hjälper.

¹³ Tjurar i mängd omger mig,
    Basans oxar omringar mig.
¹⁴ Som glupande och rytande lejon
    spärrar de upp gapet mot mig.
¹⁵ Jag är lik vatten som hälls ut,
    alla mina leder har skilts åt.
Mitt hjärta är som vax,
    det smälter i mitt inre.
¹⁶ Min kraft är uttorkad som en lerskärva,
min tunga fastnar i gommen,
    du lägger mig i dödens stoft.
¹⁷ Hundar omger mig,
    de ondas hop omringar mig,
mina händer och fötter har de genomborrat.
¹⁸ Jag kan räkna alla mina ben,
    de ser på mig, de stirrar.
¹⁹ De delar mina kläder mellan sig
    och kastar lott om min klädnad.

²⁰ Men du, Herre, var inte långt borta,
du, min styrka, skynda till min hjälp!
²¹ Rädda min själ från svärdet,
    mitt liv ur hundarnas våld.
²² Fräls mig från lejonets gap
    och från vildoxarnas horn
- du bönhör mig.

²³ Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder,
mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig.
²⁴ Ni som fruktar Herren, lova honom,
ära honom, alla Jakobs barn,
    bäva för honom, alla Israels barn.
²⁵ Ty han föraktade inte den förtrycktes elände
och såg inte på honom med avsky.
Han dolde inte sitt ansikte för honom,
när han ropade lyssnade han till honom.

²⁶ Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen,
jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom.
²⁷ De ödmjuka skall äta och bli mätta,
de som söker Herren skall lova honom.
Era hjärtan skall leva för evigt.
²⁸ Alla jordens ändar skall tänka på det
och omvända sig till Herren.
    Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig.
²⁹ Ty riket är Herrens,
    han råder över hednafolken.
³⁰ Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe.
Inför honom skall de böja knä,
    alla de som far ner i stoftet,
de som ej kan hålla sin själ vid liv.
³¹ De efterkommande skall tjäna honom,
kommande släkten skall få höra om Herren.
³² De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighet
för det folk som skall födas,
    att han har gjort det.