Add parallel Print Page Options

Tredje boken

(73—89)

Den gudlöses kortvariga framgång och den rättfärdiges eviga lön

73 En psalm av Asaf.

Gud är sannerligen god mot Israel,
    mot dem som har rena hjärtan.

Men jag höll på att snava,
    mina fötter höll på att tappa fästet.
Jag var avundsjuk på de högmodiga
    då jag såg de gudlösas framgång.

De slipper svårigheter ända fram till sin död,
    de är friska och välmående.
De råkar inte i människans nöd
    och plågas inte som andra.
Därför är högfärd deras halsband,
    och våld deras kläder.
Ur deras fetma tittar ögonen fram,
    deras fantasier har ingen gräns.
De talar föraktfullt och ondsint.
    De är högfärdiga och förtrycker andra.
De gör anspråk på himlen
    och talar som om de ägde jorden.
10 Så återvänder hans folk dit
    och suger åt sig mängder av vatten.[a]
11 De frågar: ”Hur kan Gud veta?
    Skulle den Högste ha den kunskapen?”

12 Så är det med de gudlösa,
    ostörda ökar de alltid sin rikedom.

13 Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent
    och tvättat mina händer i oskuld.
14 Jag har plågats dagen lång,
    bestraffats var morgon.

15 Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”,
    skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation.
16 När jag försökte förstå detta
    var det alltför mödosamt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
    och insåg hur det går med dessa till slut.

18 Du låter dem vandra på en hal väg,
    störtar dem i fördärvet
19 och plötsligt går de under.
    De tar en ände med förskräckelse.
20 Det blir som när man vaknar ur en dröm:
    Du, Herre, reser dig
    och föraktar dem som om de vore fantasier.[b]

21 När mitt hjärta var bittert
    och det sved inom mig,
22 då var jag oförnuftig och ovetande,
    som ett djur inför dig.

23 Ändå är jag alltid hos dig,
    och du håller min högra hand.
24 Du leder mig efter ditt råd,
    och sedan för du mig till härligheten[c].
25 Vem har jag i himlen utom dig?
    Och när jag har dig,
    önskar jag ingenting på jorden.
26 Min kropp och min själ kan tyna bort,
    men Gud är min inre klippa och min del för evigt.

27 Men de som är långt borta från dig kommer att förgås.
    Du förgör dem som inte är trogna mot dig.
28 Men det är gott för mig att vara nära Gud.
    Jag har gjort Herren Gud till min tillflykt,
    och jag vill berätta om alla dina gärningar.

Footnotes

  1. 73:10 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
  2. 73:20 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
  3. 73:24 Det framkommer inte om det är evigheten eller någon form av jordisk härlighet/ära som åsyftas här.

73 Truly God is good to Israel, even to such as are of a clean heart.

But as for me, my feet were almost gone; my steps had well nigh slipped.

For I was envious at the foolish, when I saw the prosperity of the wicked.

For there are no bands in their death: but their strength is firm.

They are not in trouble as other men; neither are they plagued like other men.

Therefore pride compasseth them about as a chain; violence covereth them as a garment.

Their eyes stand out with fatness: they have more than heart could wish.

They are corrupt, and speak wickedly concerning oppression: they speak loftily.

They set their mouth against the heavens, and their tongue walketh through the earth.

10 Therefore his people return hither: and waters of a full cup are wrung out to them.

11 And they say, How doth God know? and is there knowledge in the most High?

12 Behold, these are the ungodly, who prosper in the world; they increase in riches.

13 Verily I have cleansed my heart in vain, and washed my hands in innocency.

14 For all the day long have I been plagued, and chastened every morning.

15 If I say, I will speak thus; behold, I should offend against the generation of thy children.

16 When I thought to know this, it was too painful for me;

17 Until I went into the sanctuary of God; then understood I their end.

18 Surely thou didst set them in slippery places: thou castedst them down into destruction.

19 How are they brought into desolation, as in a moment! they are utterly consumed with terrors.

20 As a dream when one awaketh; so, O Lord, when thou awakest, thou shalt despise their image.

21 Thus my heart was grieved, and I was pricked in my reins.

22 So foolish was I, and ignorant: I was as a beast before thee.

23 Nevertheless I am continually with thee: thou hast holden me by my right hand.

24 Thou shalt guide me with thy counsel, and afterward receive me to glory.

25 Whom have I in heaven but thee? and there is none upon earth that I desire beside thee.

26 My flesh and my heart faileth: but God is the strength of my heart, and my portion for ever.

27 For, lo, they that are far from thee shall perish: thou hast destroyed all them that go a whoring from thee.

28 But it is good for me to draw near to God: I have put my trust in the Lord God, that I may declare all thy works.