Add parallel Print Page Options

Psalm 10

Heer, waarom bent U zo ver weg?
Waarom verbergt U Zich juist nu ik U zo hard nodig heb?
De mensen die zich niets van U aantrekken,
denken dat ze ongestraft arme mensen slecht kunnen behandelen.
Heer, zorg ervoor dat zij zelf worden verstrikt
in de slechte dingen die ze met anderen van plan waren.
Ze scheppen op over alles wat ze hebben bereikt.
Ze vinden hebzucht een goede eigenschap
en zeggen slechte dingen over God.
Ze steken trots hun neus in de lucht.
Ze zeggen: "Er is geen God. Ons kan niets gebeuren."
Ze denken er verder niet over na.
Ze doen wat ze willen en veroorzaken niets dan ellende.
Ze denken er niet aan dat U hen ooit zal oordelen.
Ze bedreigen hun vijanden.
Ze zeggen bij zichzelf: "Wat kan mij gebeuren?
Met mij en mijn familie ná mij zal het altijd goed blijven gaan."
Ze vervloeken, liegen en bedriegen.
Altijd smeden ze misdadige plannen.
Ze liggen in hinderlagen langs stille wegen.
Op stille plaatsen doden ze onschuldige mensen.
Ze loeren op weerloze mensen.
Ze liggen in de struiken op de loer,
zoals een leeuw die zijn prooi besluipt.
Ze loeren op arme mensen.
Ze vangen hen in hun net en trekken het dicht.
10 Ze bukken zich, klaar voor de sprong –
en ze hebben hun slachtoffers in hun klauwen.
11 Ze zeggen bij zichzelf: "God vergeet het.
Het maakt Hem niets uit.
Hij ziet het niet eens."

12 Kom Heer! God, doe er iets aan!
Denk alstublieft aan de arme mensen!
13 Maakt het U dan niets uit
dat mensen zich niets van U aantrekken?
Dat ze zeggen: "Het maakt God niets uit wat ik doe"?
14 Maar U ziet het, want U ziet alle ellende en verdriet.
U zal het bestraffen.
Mensen in nood vertrouwen op U.
Weeskinderen worden door U geholpen.
15 Maak een einde aan de macht van slechte mensen.
Straf hen voor hun slechte daden.
Laat niets van hen over!

16 U bent voor eeuwig Koning.
De volken die U niet gehoorzamen, verjaagt U uit uw land.
17 Heer, U heeft gehoord waar de arme mensen naar verlangen.
U luistert naar hen en geeft hen weer hoop.
18 U komt op voor mensen in nood.
Daarom zullen de mensen hen niet langer durven bedreigen.

Fortsättning av föregående psalm

10 (A) Herre, varför stannar du på avstånd
    och döljer dig i nödens tider?
(B) De gudlösas högmod
        plågar[a] den förtryckte.
    Låt dem fångas i de onda planer
        de har smitt,
för den gudlöse skryter
        över sina själviska begär,
    han välsignar den girige
        och föraktar Herren.

(C) I sitt högmod
        söker han inte Gud[b],
    i alla hans tankar
        finns ingen plats för Gud.
(D) Han har ständig framgång
        på sina vägar,
    dina domar går högt
        över hans blick,
    han fnyser åt alla sina fiender.
Han säger i sitt hjärta:
    "Jag vacklar inte,
        mig drabbar aldrig
            någon olycka."
(E) Hans mun är full av förbannelse,
        svek och förtryck,
    under hans tunga
        finns ondska och olycka.

Han ligger på lur vid gårdarna,
    han vill döda den oskyldige i smyg,
        hans ögon spanar
            efter den olycklige.
(F) Han lurar dold
        som ett lejon i sitt snår,
    han lurar för att gripa den svage,
        han griper den svage
            och drar in honom i sitt nät.
10 (G) Han hukar sig ner, han ligger på lur,
        och de olyckliga faller i hans klor.
11 (H) Han säger i sitt hjärta:
    "Gud glömmer,
        han har dolt sitt ansikte,
            han ser det aldrig."

12 Res dig, Herre!
    Gud, lyft din hand,
        glöm inte de svaga!
13 (I) Varför får den gudlöse förakta Gud
    och säga i sitt hjärta
        att du inte ställer till svars?
14 (J) Du ser det,
    du ser olycka och sorg
        för att ta det i din hand.
    Den olycklige lämnar sig åt dig,
        du är den faderlöses hjälpare.
15 (K) Bryt den ondes och gudlöses arm,
    gör upp med hans gudlöshet
        tills du inte ser den mer!

16 (L) Herren är kung
        i evigheters evighet,
    hedningar försvinner
        ur hans land.
17 Du hör de förtrycktas längtan,
        Herre,
    du styrker deras hjärtan,
        du vänder ditt öra till dem
18 (M) för att ge den faderlöse
        och förtryckte rätt.
    Människor komna av jord
        ska aldrig mer sprida skräck.

Footnotes

  1. 10:2 plågar   Annan översättning: "jagar".
  2. 10:4 Annan översättning: "I sitt högmod (säger) han: Gud straffar inte, det finns ingen Gud – så är alla hans tankar."

Psalm 10[a]

Why, Lord, do you stand far off?(A)
    Why do you hide yourself(B) in times of trouble?

In his arrogance the wicked man hunts down the weak,(C)
    who are caught in the schemes he devises.
He boasts(D) about the cravings of his heart;
    he blesses the greedy and reviles the Lord.(E)
In his pride the wicked man does not seek him;
    in all his thoughts there is no room for God.(F)
His ways are always prosperous;
    your laws are rejected by[b] him;
    he sneers at all his enemies.
He says to himself, “Nothing will ever shake me.”
    He swears, “No one will ever do me harm.”(G)

His mouth is full(H) of lies and threats;(I)
    trouble and evil are under his tongue.(J)
He lies in wait(K) near the villages;
    from ambush he murders the innocent.(L)
His eyes watch in secret for his victims;
    like a lion in cover he lies in wait.
He lies in wait to catch the helpless;(M)
    he catches the helpless and drags them off in his net.(N)
10 His victims are crushed,(O) they collapse;
    they fall under his strength.
11 He says to himself, “God will never notice;(P)
    he covers his face and never sees.”(Q)

12 Arise,(R) Lord! Lift up your hand,(S) O God.
    Do not forget the helpless.(T)
13 Why does the wicked man revile God?(U)
    Why does he say to himself,
    “He won’t call me to account”?(V)
14 But you, God, see the trouble(W) of the afflicted;
    you consider their grief and take it in hand.
The victims commit themselves to you;(X)
    you are the helper(Y) of the fatherless.
15 Break the arm of the wicked man;(Z)
    call the evildoer to account for his wickedness
    that would not otherwise be found out.

16 The Lord is King for ever and ever;(AA)
    the nations(AB) will perish from his land.
17 You, Lord, hear the desire of the afflicted;(AC)
    you encourage them, and you listen to their cry,(AD)
18 defending the fatherless(AE) and the oppressed,(AF)
    so that mere earthly mortals
    will never again strike terror.

Footnotes

  1. Psalm 10:1 Psalms 9 and 10 may originally have been a single acrostic poem in which alternating lines began with the successive letters of the Hebrew alphabet. In the Septuagint they constitute one psalm.
  2. Psalm 10:5 See Septuagint; Hebrew / they are haughty, and your laws are far from