² Hur ljuvliga är ej dina boningar,
    Herre Sebaot!
³ Min själ längtar och trängtar
    efter Herrens gårdar,
min själ och min kropp jublar
    mot levande Gud.
⁴ Ty sparven har funnit ett hus
    och svalan ett bo åt sig,
där hon kan lägga sina ungar:
    dina altaren, Herre Sebaot,
min konung och min Gud.

⁵ Saliga är de som bor i ditt hus,
    de lovar dig ständigt. Sela.
⁶ Saliga är de människor som har sin styrka i dig,
de som har dina vägar i sitt hjärta.
⁷ När de vandrar genom tåredalen
    gör de den rik på källor,
och höstregnet höljer den med välsignelser.
⁸ De går från kraft till kraft,
    de träder fram inför Gud på Sion.

⁹ Herre Gud Sebaot, hör min bön,
    lyssna, du Jakobs Gud! Sela.
¹⁰ Gud, se vår sköld,
    ge akt på din smordes ansikte!
¹¹ En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra.
Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus
än vistas i de ogudaktigas boningar.
¹² Ty Herren Gud är sol och sköld,
    Herren ger nåd och ära.
Han vägrar inte dem något gott
    som vandrar i fullkomlighet.
¹³ Herre Sebaot,
    salig är den människa som förtröstar på dig.