Psalm 78
New Revised Standard Version Updated Edition
Psalm 78
God’s Goodness and Israel’s Ingratitude
A Maskil of Asaph.
1 Give ear, O my people, to my teaching;
incline your ears to the words of my mouth.(A)
2 I will open my mouth in a parable;
I will utter dark sayings from of old,(B)
3 things that we have heard and known,
that our ancestors have told us.(C)
4 We will not hide them from their children;
we will tell to the coming generation
the glorious deeds of the Lord and his might
and the wonders that he has done.(D)
5 He established a decree in Jacob
and appointed a law in Israel,
which he commanded our ancestors
to teach to their children,(E)
6 that the next generation might know them,
the children yet unborn,
and rise up and tell them to their children,(F)
7 so that they should set their hope in God,
and not forget the works of God,
but keep his commandments;(G)
8 and that they should not be like their ancestors,
a stubborn and rebellious generation,
a generation whose heart was not steadfast,
whose spirit was not faithful to God.(H)
9 The Ephraimites, armed with[a] the bow,
turned back on the day of battle.(I)
10 They did not keep God’s covenant
and refused to walk according to his law.(J)
11 They forgot what he had done
and the miracles that he had shown them.(K)
12 In the sight of their ancestors he worked marvels
in the land of Egypt, in the fields of Zoan.(L)
13 He divided the sea and let them pass through it
and made the waters stand like a heap.(M)
14 In the daytime he led them with a cloud
and all night long with a fiery light.(N)
15 He split rocks open in the wilderness
and gave them drink abundantly as from the deep.(O)
16 He made streams come out of the rock
and caused waters to flow down like rivers.
17 Yet they sinned still more against him,
rebelling against the Most High in the desert.(P)
18 They tested God in their heart
by demanding the food they craved.(Q)
19 They spoke against God, saying,
“Can God spread a table in the wilderness?(R)
20 Even though he struck the rock so that water gushed out
and torrents overflowed,
can he also give bread
or provide meat for his people?”(S)
21 Therefore, when the Lord heard, he was full of rage;
a fire was kindled against Jacob,
his anger mounted against Israel,(T)
22 because they had no faith in God
and did not trust his saving power.(U)
23 Yet he commanded the skies above
and opened the doors of heaven;(V)
24 he rained down on them manna to eat
and gave them the grain of heaven.(W)
25 Mortals ate of the bread of angels;
he sent them food in abundance.
26 He caused the east wind to blow in the heavens,
and by his power he led out the south wind;(X)
27 he rained flesh upon them like dust,
winged birds like the sand of the seas;(Y)
28 he let them fall within their camp,
all around their dwellings.
29 And they ate and were well filled,
for he gave them what they craved.(Z)
30 But before they had satisfied their craving,
while the food was still in their mouths,
31 the anger of God rose against them,
and he killed the strongest of them
and laid low the flower of Israel.(AA)
32 In spite of all this they still sinned;
they did not believe in his wonders.(AB)
33 So he made their days vanish like a breath
and their years in terror.(AC)
34 When he killed them, they searched for him;
they repented and sought God earnestly.(AD)
35 They remembered that God was their rock,
the Most High God their redeemer.(AE)
36 But they flattered him with their mouths;
they lied to him with their tongues.(AF)
37 Their heart was not steadfast toward him;
they were not true to his covenant.
38 Yet he, being compassionate,
forgave their iniquity
and did not destroy them;
often he restrained his anger
and did not stir up all his wrath.(AG)
39 He remembered that they were but flesh,
a wind that passes and does not come again.(AH)
40 How often they rebelled against him in the wilderness
and grieved him in the desert!(AI)
41 They tested God again and again
and provoked the Holy One of Israel.(AJ)
42 They did not keep in mind his power
or the day when he redeemed them from the foe,
43 when he displayed his signs in Egypt
and his miracles in the fields of Zoan.
44 He turned their rivers to blood,
so that they could not drink of their streams.(AK)
45 He sent among them swarms of flies that devoured them
and frogs that destroyed them.(AL)
46 He gave their crops to the caterpillar
and the fruit of their labor to the locust.
47 He destroyed their vines with hail
and their sycamores with frost.(AM)
48 He gave over their cattle to the hail
and their flocks to thunderbolts.(AN)
49 He let loose on them his fierce anger,
wrath, indignation, and distress,
a company of destroying angels.(AO)
50 He made a path for his anger;
he did not spare them from death
but gave their lives over to the plague.
51 He struck all the firstborn in Egypt,
the first issue of their strength in the tents of Ham.(AP)
52 Then he led out his people like sheep
and guided them in the wilderness like a flock.(AQ)
53 He led them in safety so that they were not afraid,
but the sea overwhelmed their enemies.(AR)
54 And he brought them to his holy hill,
to the mountain that his right hand had won.(AS)
55 He drove out nations before them;
he apportioned them for a possession
and settled the tribes of Israel in their tents.(AT)
56 Yet they tested the Most High God
and rebelled against him.
They did not observe his decrees(AU)
57 but turned away and were faithless like their ancestors;
they twisted like a treacherous bow.(AV)
58 For they provoked him to anger with their high places;
they moved him to jealousy with their idols.(AW)
59 When God heard, he was full of wrath,
and he utterly rejected Israel.
60 He abandoned his dwelling at Shiloh,
the tent where he dwelt among mortals,(AX)
61 and delivered his power to captivity,
his glory to the hand of the foe.(AY)
62 He gave his people to the sword
and vented his wrath on his heritage.(AZ)
63 Fire devoured their young men,
and their young women had no marriage song.(BA)
64 Their priests fell by the sword,
and their widows made no lamentation.(BB)
65 Then the Lord awoke as from sleep,
like a warrior shouting because of wine.(BC)
66 He put his adversaries to rout;
he put them to everlasting disgrace.(BD)
67 He rejected the tent of Joseph;
he did not choose the tribe of Ephraim,
68 but he chose the tribe of Judah,
Mount Zion, which he loves.(BE)
69 He built his sanctuary like the high heavens,
like the earth, which he has founded forever.(BF)
70 He chose his servant David
and took him from the sheepfolds;(BG)
71 from tending the nursing ewes he brought him
to be the shepherd of his people Jacob,
of Israel, his inheritance.(BH)
72 With upright heart he tended them
and guided them with skillful hand.(BI)
Footnotes
- 78.9 Heb armed with shooting
Psaltaren 78
Svenska Folkbibeln
Psalm 78
Dom och frälsning under Israels historia
1 En sång av Asaf.
Lyssna, mitt folk, till min undervisning,
vänd era öron till min muns ord.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal,
uppenbara hemligheter från gången tid.
3 Vad vi har hört och känner till,
vad våra fäder har berättat för oss,
4 det vill vi inte dölja för deras barn.
För ett kommande släkte vill vi förkunna Herrens lov,
hans makt och de under han har gjort.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob,
sin undervisning gav han i Israel.
Han fastställde den för våra fäder,
och de skulle kungöra den för sina barn.
6 Så skulle det bli känt för ett kommande släkte,
för barn som en gång skulle födas,
och de skulle berätta det för sina barn.
7 De skulle då hoppas på Gud
och inte glömma hans verk
utan följa hans bud.
8 De skulle inte bli som sina fäder,
ett motsträvigt och upproriskt släkte,
vars hjärta var opålitligt
och vars ande var trolös mot Gud.
9 Efraims söner, välbeväpnade bågskyttar,
vände om på stridens dag.
10 De höll inte Guds förbund
och ville inte följa hans lag.
11 De glömde hans gärningar,
de under han låtit dem se.
12 Inför deras fäder hade han gjort under,
i Egyptens land, på Soans mark.
13 Han delade havet och lät dem gå igenom det,
han lät vattnet stå som en mur.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn
och hela natten med eldens sken.
15 Han klöv klippor i öknen
och gav dem rikligt med vatten att dricka,
som ur väldiga hav.
16 Rinnande bäckar lät han bryta fram ur klippan,
vatten lät han flyta ner som strömmar.
17 Men de fortsatte att synda mot honom
de var upproriska mot den Högste i öknen.
18 De frestade Gud i sina hjärtan
när de begärde mat för sin lystnad.
19 De talade mot Gud och sade:
"Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Se, han slog på klippan,
så att vatten flödade och bäckar strömmade fram,
men kan han också ge bröd
eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 När Herren hörde det blev han vred,
eld upptändes i Jakob,
vrede kom över Israel,
22 eftersom de inte trodde på Gud
och inte förtröstade på hans frälsning.
23 Han gav befallning åt skyarna i höjden
och öppnade himlens dörrar.
24 Han lät manna regna över dem till föda,
säd från himlen gav han dem.
25 Änglabröd fick människor äta,
han gav dem all den mat de behövde.
26 Han lät östanvinden fara ut från himlen,
genom sin makt bjöd han sunnanvinden komma.
27 Han lät kött regna över dem som stoft,
bevingade fåglar som havets sand.
28 Han lät det falla ner i sitt läger,
runt omkring sin boning.
29 Då åt de och blev övermätta,
han lät dem få vad de begärde.
30 Men innan de hade stillat sitt begär,
medan maten ännu var i deras mun,
31 kom Guds vrede över dem.
Han sände död bland de tappraste,
Israels utvalda män slog han ner.
32 Ändå fortsatte de att synda,
de trodde inte på hans under.
33 Då lät han deras dagar försvinna i tomhet
och deras år i plötslig undergång.
34 När han dräpte,
frågade de efter honom.
De vände om och sökte Gud.
35 De tänkte på att Gud var deras klippa,
att Gud, den Högste, var deras återlösare.
36 De försökte bedra honom med sina ord,
de ljög för honom med sin tunga.
37 Deras hjärtan var inte uppriktiga mot honom,
de var ej trogna mot hans förbund.
38 Men han är barmhärtig
och förlåter missgärning,
han vill inte förgöra.
Många gånger höll han tillbaka sin vrede
och lät inte hela sin vredesglöd bryta fram.
39 Han tänkte på att de var kött,
en vindpust som far bort och ej kommer åter.
40 Hur ofta var de inte upproriska mot honom i öknen
och bedrövade honom i ödemarken!
41 De frestade Gud gång på gång
och kränkte Israels Helige.
42 De kom inte ihåg vad hans hand hade uträttat,
på den tid då han befriade dem från fienden,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten
och sina under på Soans mark.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod,
så att de inte kunde dricka ur bäckarna.
45 Han sände flugsvärmar som åt dem
och paddor som förstörde.
46 Han gav deras gröda åt larver
och deras arbetes frukt åt gräshoppor.
47 Han slog deras vinstockar med hagel
och deras fikonträd med hagelstenar.
48 Han utlämnade deras nötboskap åt hagel
och deras fårhjordar åt blixten.
49 Han sände över dem sin vredesglöd,
harm, vrede och nöd,
en skara av olycksänglar.
50 Han gav fritt utlopp åt sin vrede,
han skonade inte deras själ från döden
utan prisgav deras liv åt pesten.
51 Han slog allt förstfött i Egypten,
kraftens förstling i Hams hyddor.
52 Han lät sitt folk bryta upp som en fårhjord
och förde dem som en boskapshjord genom öknen.
53 Han ledde dem tryggt, så att de inte behövde frukta,
och havet övertäckte deras fiender.
54 Han lät dem komma till sitt heliga land,
till det berg som hans högra hand hade erövrat.
55 Han jagade bort hednafolken för dem
och gav dem deras land som arvedel.
Han lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Men de var upproriska och frestade Gud, den Högste,
de tog inte vara på hans vittnesbörd.
57 De vek trolöst tillbaka, de liksom deras fäder,
de vände om likt en båge som sviktar.
58 De väckte hans vrede med sina offerhöjder
och kränkte honom genom sina avgudabilder.
59 Gud hörde det och blev vred,
han förkastade Israel med all kraft.
60 Han övergav sin boning i Silo,
det tält han slagit upp bland människorna.
61 Han gav sin makt i fångenskap
och sin ära i fiendehand.
62 Sitt folk utlämnade han åt svärdet,
han blev vred på sin arvedel.
63 Deras unga män förtärdes av eld,
deras unga kvinnor blev utan brudsång.
64 Deras präster föll för svärd,
deras änkor kunde inte hålla dödsklagan.
65 Då vaknade Herren som ur en sömn,
lik en hjälte som legat bedövad av vin.
66 Han slog tillbaka sina fiender,
evig skam lät han komma över dem.
67 Han förkastade Josefs hyddor
och utvalde inte Efraims stam.
68 Men han utvalde Juda stam,
Sions berg, som han älskade.
69 Han byggde sin helgedom hög som himlen,
som jorden grundlade han den för evigt.
70 Han utvalde sin tjänare David
och tog honom från fårhjordens fållor.
71 Från fåren hämtade han honom
och satte honom till herde för Jakob, sitt folk,
för Israel, sin arvedel.
72 Han var deras herde med uppriktigt hjärta
och ledde dem med förståndig hand.
New Revised Standard Version, Updated Edition. Copyright © 2021 National Council of Churches of Christ in the United States of America. Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln