Book Three

God Is My Strength and Portion Forever

A Psalm of (A)Asaph.

73 Truly God is good to (B)Israel,
    to those who are (C)pure in heart.
But as for me, my feet had almost stumbled,
    my steps had nearly slipped.
(D)For I was (E)envious of the arrogant
    when I saw the (F)prosperity of the wicked.

For they have no pangs until death;
    their bodies are fat and sleek.
They are not in trouble as others are;
    they are not (G)stricken like the rest of mankind.
Therefore pride is (H)their necklace;
    violence covers them as (I)a garment.
Their (J)eyes swell out through fatness;
    their hearts overflow with follies.
They scoff and (K)speak with malice;
    loftily they threaten oppression.
They set their mouths against the heavens,
    and their tongue struts through the earth.
10 Therefore his people turn back to them,
    and find (L)no fault in them.[a]
11 And they say, (M)“How can God know?
    Is there knowledge in the Most High?”
12 Behold, these are the wicked;
    always at ease, they (N)increase in riches.
13 All in vain have I (O)kept my heart clean
    and (P)washed my hands in innocence.
14 For all the day long I have been (Q)stricken
    and (R)rebuked (S)every morning.
15 If I had said, “I will speak thus,”
    I would have betrayed (T)the generation of your children.

16 But when I thought how to understand this,
    it seemed to me (U)a wearisome task,
17 until I went into (V)the sanctuary of God;
    then I discerned their (W)end.

18 Truly you set them in (X)slippery places;
    you make them fall to ruin.
19 How they are destroyed (Y)in a moment,
    swept away utterly by (Z)terrors!
20 Like (AA)a dream when one awakes,
    O Lord, when (AB)you rouse yourself, you despise them as phantoms.
21 When my soul was embittered,
    when I was pricked in heart,
22 I was (AC)brutish and ignorant;
    I was like (AD)a beast toward you.

23 Nevertheless, I am continually with you;
    you (AE)hold my right hand.
24 You (AF)guide me with your counsel,
    and afterward you will (AG)receive me to glory.
25 (AH)Whom have I in heaven but you?
    And there is nothing on earth that I desire besides you.
26 (AI)My flesh and my heart may fail,
    but God is (AJ)the strength[b] of my heart and my (AK)portion (AL)forever.

27 For behold, those who are (AM)far from you shall perish;
    you put an end to everyone who is (AN)unfaithful to you.
28 But for me it is good to (AO)be near God;
    I have made the Lord God my (AP)refuge,
    that I may (AQ)tell of all your works.

Footnotes

  1. Psalm 73:10 Probable reading; Hebrew the waters of a full cup are drained by them
  2. Psalm 73:26 Hebrew rock

TREDJE BOKEN

Psalm 73

Den gudfruktiges anfäktelse och tröst

En psalm av Asaf.

Gud är i sanning god mot Israel,
    mot dem som har rena hjärtan.
Men jag var nära att stappla med mina fötter,
mina steg var nära att slinta,
ty jag avundades de övermodiga,
    när jag såg att det gick de ogudaktiga väl.

Fria från lidanden är de till sin död,
och deras kropp är vid gott hull.
De kommer inte i olycka som andra dödliga,
de plågas inte som andra människor.
Därför är högmod deras halsprydnad
och våld de kläder de bär.
Ur deras feta ansikten tittar ögonen fram,
deras hjärtans inbillningar har ingen gräns.
De hånar och talar om förtryck i sin ondska,
överlägset talar de.
Med sin mun stiger de upp i himlen
och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem.
    Vatten i mängd suger de i sig.
11 De säger: "Hur skulle Gud kunna veta det?
Skulle den Högste ha sådan kunskap?"
12 Så är det med de ogudaktiga,
    det går alltid väl för dem och deras rikedom växer.

13 Men förgäves bevarade jag mitt hjärta rent
och tvådde i oskuld mina händer.
14 Jag blev plågad hela dagen,
    var morgon blev jag tuktad.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag tala",
då hade jag svikit dina barns släkte.
16 När jag försökte förstå detta,
    då tycktes det mig alltför svårt,
17 till dess att jag gick in i Guds helgedom
och insåg hur det går dem till slut.

18 På hal mark ställer du dem,
    du störtar ner dem i fördärvet.
19 Hur plötsligt går de inte under!
    De förgås och får en ände med förskräckelse.
20 Liksom drömmen är borta när man vaknar,
skall du, Herre, förakta dem som skuggbilder,
när du griper in.

21 När mitt hjärta förbittrades
    och jag kände styng i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig och förstod ingenting,
som ett djur var jag inför dig.

23 Men jag är alltid hos dig,
    du håller mig i min högra hand.
24 Du leder mig med ditt råd
    och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig!
    När jag har dig
frågar jag inte efter något på jorden.
26 Om än min kropp och min själ tynar bort,
så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
27 Ty de som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som trolöst sviker dig.
28 Att vara i Guds närhet är lycka för mig.
Jag tar min tillflykt till Herren, Herren,
för att kunna tala om alla dina gärningar.